Igenkännandets glädje

Teckning i kol av 5-åring.


Det är lika bra att erkänna, jag blir mer och mer uppslukad av innehållet i den här kursen vi går! Det blir en utmaning att läsa om olika teorier. Jag vet att det är för att det sätter saker på plats i min yrkesroll som bildpedagog i Kulturskolan. Och att jag har hittat något som ger igenkännande.Det känns som att jag saknat teorier som stöd för min erfarenhet!  Nu Stina Braxell och återigen igenkännandets glädje. Till exempel: H-tillståndet eller som Tarja skriver och som Stina Braxell  också citerar: " I skapandet förenas intryck och uttryck och skapar ett kreativt rum som i ögonblicket upplöser upplevelsen av tid och rum och förenar då och sedan i nuet i en upplevelse som kan definieras som flow." Men sådär är det ju, jag har sett det så många gånger.

Ett annat viktigt påstående som fastnar hos mig är Stinas tankar om att "Identitetsutveckling och fantasi är lika viktiga som kunskapsutveckling och de står inte i motsatsförhållande till varandra."
Såväl Stina Braxell som Vygotskij menar att förmågan att utveckla sin fantasi och få uttrycka sitt inre i bild är nödvändig som ingrediens för framtida problemlösning. De kompletterar varandra i processen.Javisst, jag känner igen min övertygelse att bild i sig har ett egenvärde inte bara som ett verktyg för inlärning av språkbegrepp, matematikbegrepp utan ligger på ett inre plan som Tarja beskrev som transformation från ett medvetandetillstånd till ett annat. Jag börjar ana att detta kommer att vara min jakt på min sanning eller kärna under den här kursen. Att kunna beskriva gm stöd i teorier dessa antaganden som jag är så övertygad om genom erfarenheter. Jag vet men vet inte varför...

Rent praktiskt i ateljén denna veckan : Teckningslektioner med underbara kolteckningar med barnen. Vi började med att sitta två och två mittemot varandra, barnen fick börja med att teckna av ögonen på sin kamrat framför sig. Därefter bytte vi kompis och på samma teckning ritade barnen nu av näsan på den nya kompisen, därefter mun, ansiktsform, hår, hals ner till ögonbryn.
Barnen tyckte detta teckningssätt var befriande och skrattade mycket! Därefter tog krokiteckning vid, barnen stod, satt eller vred sig på olika vis och stod så i 3 minuter, 2 minuter eller 1 minut. Tystnaden och koncentrationen var total i ateljén, bara raspet från kolet hördes.HÄR VAR DET H-TILLSTÅNDET SOM RÅDDE !! 

En av mina elever med ganska stora koncentrationssvårigheter skapade exklusiva, raffinerade förenklade kolteckningar i stil med Matisses linjeteckningar! Nu sitter 4 svarta A2 ark med uppmonterade teckningar i bildsalen. Nästa vecka börjar vi med reflektion utifrån dem!