EXAMINATIONSUPPGIFT 15/12

Lyft exempel i din blogg utifrån gruppträffarna där du känner att du hittat viktiga ingångar. Kanske har du fått nya tankar, blivit bekräftad, gått i motstånd mot eller något annat som känns viktigt utifrån Atellieristans roll och din utveckling.

Var skall man börja i denna uppgift?
Jag har läst igenom mina tidigare blogginlägg och inser att allt mina funderingar kretsat runt denna termin varit just att definiera atelieristans roll för mig själv.
I gruppträffarna har jag fått pröva mina tankar och en av de viktigaste slutsatserna har nog varit att som atelierista måste man själv våga sväva i osäkerheten av hur resultatet skall se ut samtidigt som man måste vila i mötet med varje barn.
Därför kan man inte alls ha bråttom med att komma fram.utan TID är viktigt!! 
På gruppredovisningen sa Lotta en fantastisk sak om flickan som skulle skriva en mycket gammal bok, tack för detta , jag bär det just nu med mig i hjärtat!Just Lottas inställning att hon verkligen lyssnade på vad flickan sa!
Och tänker på citatet :

" NÅGON KANSKE VET VAD ETT BARN ÄR, MEN INGEN VET VAD DET KAN BLI."
AV ANN ÅBERG

Det har varit härligt att få prova material tillsammans på gruppträffarna och jag känner mig trygg i olika material, så detta har förståss bekräftat mig.
En av mina svårigheter har varit att jag inte alls är förankrad i förskolevärlden.
Det kan ju också bero på att vi pratar väldigt mycket om förskoleåldrar eftersom Reggio filosofin utgår från den.
Men det positiva i detta är att jag måste på något sätt hämta ännu mera inspiration från de kloka Reggio Emilia pedagoger som gått före .

Exempelvis har Tarjas föreläsningar gett mig en verklig tyngd bakom orden, jag inser hur livviktigt ett skapande arbete för barnen är och hur viktig atelieristans roll verkligen är, för barnet. Jag  minns speciellt Tarjas Emotiva livsrum - som jag ser det är det just den subjektiva lärandesituationen som ser olika ut för alla barn. Detta lilla rum bär jag med mig och bygger på efterhand, ur varje händelse skapar vi som en kedja där våra erfarenheter utvecklar oss. Och som jag ser det får vi en rikedom i desa erfarenheter att plocka av, både sinnliga erfarenhetsbaserade samt sociala, emotionella och intellektuella. 
Jag har också verkligen lyssnat och njutit av tankar från kollegerna i arbetslaget och har påverkats väldigt mycket av tankarna om den pedagogiska miljön. Längtar just nu mycket efter att få skapa dessa rum i rummet och föra in tankar om ljus i min undervisning. Ljus , reflektioner och transparens är olika ord som fastnar i dessa rumsliga tankar om miljön.

En annan sak som jag kommit fram till är att samtalet som förs med barnen kan ha samma struktur varje gång för att barnen skall bli mer medvetna om att vi just samtalar på ett visst sätt och inte bara babblar på i största allmänhet. Utifrån detta har jag skrivit ner några frågor som jag skall försöka ha med mig då jag samtalar med barnen om vad vi gjort. För mig är dialogen med barnen viktig och jag vill ge barnet den där totala närvaron av att sitta och lyssna på vad barnet säger.

Nytt citat som fastnat:"Man måste lyssna väldigt noga på allt som alla säger, det är bara så man kan få en bra hörstyrka! av Filip från Lyssnandets pedagogik.

Så ju mer jag funderar ju mer får jag själv syn på att det hänt otroligt mycket med min egen medvetenhet ,mitt ansvar och mitt förhållningssätt vid sidan av det dagliga praktiska arbetet. OCh det är just det som gör mig så stimulerad att fortsätta mitt sökande!

Lera som låter

När man släpper taget om ett av sinnena.....

En sådan rolig work-shop vi var med om i torsdags!
Trötta och hängiga kom vi dit och snart hoppade vi, masserade vi varann och gav varann ett energitillskott!
Sedan fick vi gå in i oss själva och blunda och forma lerklumpen i våra händer till ett ljud!!!
Övningen var verkligen rolig och stimulerade det inre ögat!
Tänk vad vi kan se med våra händer! Tänker på leken blindbock som när man lekte den som liten så kunde man faktiskt också se med händerna och kände var det stod någon i rummet.

Jag såg tydliga bilder av ljudet ganska snabbt - något platt - något vridet - något tunt....
Det intressanta var att min medarbetare ( den andra Susanne) och jag såg på ljuden på ungefär samma sätt - konstaterade vi efteråt!
Det var också otroligt roligt att göra ljuden tillsammans med henne, det blev verkligen musik och samspel!
Av två enkla pinnar kan man skapa så mycket!
Det fascinerade mig att ju längre tiden gick desto mer förlorade jag mig i känslan och kunde på slutet inte riktigt tala om vad som var upp o ner på min lerklump, från att ha varit ganska strukturerad från början alltså!
Jag kom helt klart in i ett flow! Jag själv kände en stark lust att bara skapa en massa former i lera!

Som bildövning är det helt tillämpbart med mina elever - Vi kan lyssna på musik och låta barnen skapa med lerklumpen under bordet och sedan sätter vi samman detta till ett gemensamt konstverk!


Delövning två där vi i grupp skapade ett gemensamt konstverk talade mer till synen och intellektet och det stod därmed för andra kvalitéer såklart,  som samarbete, att ge energi åt varandras idéer, bekräfta varandra, där hittade vi snabbt en gemensam känsla av att vi befann oss under vatten och att det var sjögräs, havstulpaner och anemoner som vajade till ljudet av vågor....
Hade ingen kamera med mig denna kväll men en bild på havsväxter får symbolisera vårt konstverk!

           
Bildkällor:

che.gu.se

bioresurs.uu.se

marbipp.se