Besök i Biskopsgården och grupparbete 24 nov.

1. Ateliern som pedgogisk miljö och 2. Hur använda pedagogisk dokumentation?

Vi träffades på avd. Musslan och gick återigen runt i de mest fantastiska miljöer och rum. Jag reagerade mycket på att Lisa med kolleger verkligen hade lyckats att ge olika känslor åt olika rum , i musikrummet var det varma röda och gula färger,  i vattenleksrummet fanns det blå färger och bilder från simmande fiskar och undervattensdjur, i djungelrummet gröna färger och naturmaterial och fågelsång! 
I ateljén fanns en härlig målning uppsatt som Linda berättade om hur 3 olika barn hade valt att måla med så olika material som svamp, pensel och slutligen även en limspatel!
I ateljén fanns även en ljusstation där vi fördjupade oss ett tag i färgteorier om komplementfärger och hur man kan blanda olika slags färgade filter för att få fram olika färger. Ljus är ju en förutsättning för att se färg så där känner jag att jag nuddar vid ett projekt som skulle kunna få ingå i min framtida ateljéverksamhet med mina elever!
Helt klart alltså att det återigen blev en massa inspiration att möta mina kolleger i baslaget och att få prata i lugn och ro om vilka utmaningar vi kan ställas inför. Som Lisa och Linda jobbar så etablerar de en kontakt med ateljén redan för de minsta barnen, i mindre grupper och alltid med en pedagog med, sedan kan de större barnen bli mer självgående.
Dessa saker kom vi fram till i diskussionerna:

-Materialet bör vara så öppet som möjligt, dvs inte bara vara  till för ett speciellt ändamål, ex,vis kan man faktsikt ta en toarulle och göra avtryck med i färgen och samtidigt bygga med den eller stoppa saker i  och se vad som händer....
-Förhållningssättet bör också vara fritt, vi måste vara tillåtande som pedagoger och låta barnet få undersöka vad som händer.
- Vi kan blanda fler material samtidigt, när vi har målat kan man se vad som händer då vi trycker fast lera på målningen!
-Miljön måste också få vara föränderlig, dvs öppen för barnens idéer och förslag om hur den kan utvecklas.
Här är det viktigt att pedagogen är lyhörd så att vi ser om ett material inte används så kan vi ta bort det eller om vi tror att man måste ha byggklossar i byggrummet kanske de skall prövas att flyttas på till ett annat rum så får de en annan innebörd...
- Övergångarna mellan ateljén och avdelningen bör vara flytande, man måste tillåta barnen att "flöda" som Lisa säger, så att de kan flyta emellan fritt. Det får inte vara så stor grej med att gå in i ateljén, det skall uppfattas enkelt och naturligt!
- Viktigt också med gemensamma förhållningsregler inom kollegiet vilket vi diskuterade med Therese , som känner sig ensam i sitt arbetslag inför dessa förändringsprocesser.

Sedan kan man ju lägga till det som vi sedan tidigare konstaterat:

Mycket material, tydligt sorterat, lätt att komma åt, bestämda platser för materialet, ordning och reda reglerna till exempel att barnen får tvätta penslar och plocka undan , avskildhet, lugn och ro, tid för reflektion, variation , bekräftelse, beröm och utmaningar.

Då kommer vi in på fråga 2 om dokumentationen:

Vad är pedagogisk dokumentation?
- Det kan vara filmning med videokamera där ljudet registrerar det barnen säger.
- Stillbilder på processen
- En enkel loggbok som man själv för efter ett avslutat arbete.

Dokumentationen är viktig att reflektera över , med en kollega eller i arbetslaget . Med föräldrar och med barn.
Dokumentationen visar på arbetet som pågått, detta kan sedan kopplas till teorier för att ge en ny utmaning; hur kan man gå vidare i detta?
Dokumentationen är viktig att ge vidare till barnen så att de själva kan berätta om vad de tänkte.

Tips från Lisa:
Ta inte för mycket bilder, tänk hellre igenom innan vad som är viktigt att visa, vi måste ju sedan efteråt ha tid till att gå igenom allt material. Låt barnen vara med och visa på det som hände.

Utifrån detta har jag skrivit ner några frågor som jag skall försöka ha med mig då jag samtalar med barnen om vad vi gjort. För mig är dialogen med barnen viktig och jag vill skapa en känsla av att vi tillsammans hjälps åt att förklara vad som hänt. Kom fram till att inför ett tema kan man bena upp det i några stora frågor:

1. Hur ska vi veta? Vad ska vi göra för att undersöka hur det är?
2. Har detta hänt förut? Är ni säkra på att det är rätt?
3. Finns det någon kompis som vet?

Visar också upp exempel från dagens gemensamma dokumentation med Sarah, 9 år,  som själv fotograferade sin saga och berättade för mig medan jag skrev ner den. Hon har arbetat med plastelina lera och bygger med den upp små scenografier för att berätta sin historia.Sagan skall senare bli en liten film.

Visar ett avsnitt bilder som visar på hur ankan skall lösa problemet med att komma över ån, för där finns det en massa godis som hon gärna vill smaka på! 

Picasso och barns bilder

" Det tog mig ett helt liv att måla som ett barn".


Måste bara skriva ner denna reflektion medan den är så färsk...

Hann inte utveckla några djupare tankar om det då Stina visade bilder på kvällens föreläsning.Stina visade lite olika kända konstbilder ihop med barns bilder.
Man jämför ju ibland barns bilder med konstnärer särskilt Picasso har ju varit en konstnär som man citerar genom hans berömda citat:
" Det tog mig ett helt liv att måla som ett barn".

Picasso var ju allsidigt begåvad på alla konstområden han målade, tecknade, skulpterade, jobbade med keramik bland annat. Picasso var lite av en skaparmaskin som provade alla möjliga stilar, hur hann han med allt? Picasso ansåg själv att hans tavlor var lösningar på olika problem. För honom var uttrycket det viktigaste.

Så vad menar Picasso egentligen med detta citat? Jag tror att han menar att han ville skala bort allt som har med manér att göra och komma fram till en ren bild, lika ren och direkt i sitt uttryck som barnet gör då det målar. Jag tror att Picasso menade så när han beundrade barnets mod och nyfikenhet. Eller jag hoppas i alla fall att han hade insikter i hur det fria barnet skapar.

På ytan ser man alltså likheter  rent formellt och färgmässigt mellan Picassos bilder och barns bilder men att jämföra barns bilder med Picasso kan bli ett bedömande lika väl som fint och fult i mina öron! Och en jämförelse med något som redan finns. Alltså är det väldigt viktigt hur vi presenterar konstnärers bilder och hur vi sedan tittar på likheter och skillnader mellan barnens bilder och hur konstnären hade gjort...Inte jämförelser som om Picasso var den som gjorde rätt...

Jag söker svar på gåtan Picasso genom att läsa ur Elisabeth Skoglunds bok: " Lusten att skapa" i kapitel 8 - " att visa Picassos konst för barn"
Naturligtvis kan man tycka att barns bilder är lika vackra som vuxna konstnärers! Jag tycker att många av Picassos bilder eller skulpturer är genialiska men bara för att barn gör något som liknar Picassos konst så är barnens bilder inte genialiska per automatik , nej -de är genialiska i sig för det barnen själva gör, för allt arbete de lägger ner på bilden  och vad de själva kommer fram till. Barns bilder besitter ärlighet och mod ! Och detta är värt all respekt i världen, och som sagt jag tror att det var det Picasso menade att han själv strävade mot.

Mångfald är ett ord som jag just nu stöter på mer och mer i mina egna tankar.
Jag tror alltså att det är viktigt i sammanhanget att visa på många olika sätt att måla en bild eller bygga en skulptur, ju flera uttryck som finns och som visas ju större frihet får barnet att vara den den är.

Så summan av kardemumman är:   framförallt ser jag på barnens bilder som ett språk, ett sätt att uttrycka det som ligger djupast och närmast barnens hjärta. Det uttrycker ett språk ur själen likväl som dansen, rörelsen, sången, musicerandet,  poesin, fantasin, ordlekar, ramsor och rolllekar. Alla dessa uttryck är ju lika viktiga!! alla dessa hundra språk....som borde vara så självklart att barnet kan röra sig emellan.

Så dansa din egen dans , måla din egen bild och sjung dina egna sånger skulle jag vilja säga till alla barn!
































































































































































































Elisabeth har arbetat i många år på Moderna Muséet med att visa konst för barn och hon nämner precis det som min farhåga är:
"Hur ska jag kunna visa Picassos konst för barn utan att låsa deras egna upplevelser?" Hennes svar är: "Mina ord måste hjälpa barnen att se det de ser, uttrycka det de känner och höra det de säger"
Precis så med den inställningen så blir konstbilden en hjälp för barnet att förstå sina egna inre upplevelser!

Engagerade eldsjälar

"Har du sett något fint med Dina ögon?"

Föreläsningen med Pernilla Mårtensson var ytterligare en stark aha- upplevelse, så olik Tarjas föreläsning eftersom det var en annan persons temperament som lyste upp föreläsningssalen.
Ytterligare en eldsjäl tänkte jag!
Det fastnar en tanke i mitt huvud och som envist har hängt sig fast där sedan Pernilla äntrade scenen.
När en människa brinner för det hon tror på finns inga hinder!

Hur kan man tvivla om man vet innerst inne att det finns en sån storhet i det lilla? Precis denna övertygelse delade Pernilla med sig av till mig, jag satt som förtrollad av hennes engagemang.
Ibland greppade jag ingenting av hennes strikta scheman , kanske är min förförståelse inte i fas ännu med dessa teoretiska tankar, men det kändes inte så viktigt utan det där som hon berättade om mellan raderna och i skenet av att ha arbetat 37 år i en stadsdel som hon älskade, så vet jag , att med all denna erfarenhet och kunskap som hon besitter ,så ligger det år av tålamod och floder av kärlek till hennes arbete bakom.

Bilderna talade också sitt egna tydliga språk och det var nästan mest dem som fastnade hos mig i denna föreläsningen.

Bilder på barn intensivt sysselsatta med utforskning. Barn som lyssnar på en saga, Barn som undrar,
Barn som tänker i ett inre arbete ,   i takt med sin egen klocka,
lyssnande efter sina egna ljud,
som sakta sakta blir till insikter,
ord som klämtar inne i deras egna öron.
Fyllda av uppmärksamhet,  fyllda av drivkraft att undersöka,
jämföra och klättra ett steg till ....fast kanske i cirklar eller i spår som bara de själva vet om....

Och sedan fastnar också påståendet att : All pedagogisk dokumentations syfte är att "hitta barnets högsta kvalitét" Dvs se det som barnen kan.
Hela tiden Barnets process, 
 återigen,    ifrågasätt alltså din egen duktighet och skala bort bekräftelsebehovet hos dig själv som duktig pedagog och utmana dina förutfattade meningar.

Vill bara läsa mer och mer och tack för boktipset om den lilla boken "Tyst erfarenhet"

Undervisning och Kärlek

reflektioner efter Tarjas föreläsning....

I torsdags var jag sjuk så jag missade Mias föreläsning om dokumentation som jag verkligen hade sett fram emot men försöker nu istället sammanfatta vad Tarjas senaste föreläsning gav.

Det som fastnade starkast är just citatet från Vygotskij:

"Det finns ett enda mål med all undervisning och det är kärlek"

Det är det finaste jag hört någon beskriva pedagogik, naturligtvis måste vi se med kärleksfulla ögon på barnen, det känns så självklart men det ger också en sådan medvetenhet i vad som är meningen med vårt arbete i det längre perspektivet. Kärlek innefattar ju respekt, solidaritet, gemenskap, ödmjukhet, intresse, utmaning och kontinuitet för att nämna några delar av detta stora ord....
I förlängningen så bygger vi ju ett samhälle tillsammans med barnen och ger dem grundläggande värderingar som att lyssna på den andre, vi visar att dialogen är sättet att närma oss varandra, vi visar också med vårt intresse att jag bryr mig om dig, jag visar empati - om du säger vad du tror och tycker så hjälps vi åt att hitta en lösning. Om jag visar dig respekt när du talar om dina idéer så skapar vi demokratiska värderingar.

Just i det Tarja nämner om relationer mellan barn och vuxna ser jag det som att kärleken kommer in.
Den vi verkligen älskar vill vi skall bli fri och få pröva sin potential, vi vill se barnet växa, vi vill stötta det då det får motgångar, vi vill utmana det med att våga mer, vi lyssnar då det tvivlar och pratar om hur man skall gå vidare, vi visar hela tiden att vi tror på att barnet kan klara av det!
Att skapa dessa relationer blir alltså en arbetsmetod!!!! Och arbetssättet blir hela tiden processinriktat eftersom varje barn är unikt så finns det inte ett mål som alla skall nå fram till utan som en kärleksfull pedagog stöttar vi varje enskilt barn.

Tarja pratade om ett Emotivt livsrum - som jag ser det är det just den subjektiva lärandesituationen som ser olika ut för alla barn. Detta lilla rum bär jag med mig och bygger på efterhand, ur varje händelse skapar vi som en kedja där våra erfarenheter utvecklar oss. Och som jag ser det får vi en rikedom i desa erfarenheter att plocka av, både sinnliga erfarenhetsbaserade samt sociala, emotionella och intellektuella. 

Tarja pratade också om rättigheter och skyldigheter, om vi blir tagna på allvar och de vuxna omkring oss stöttar oss och vill att vi ska pröva våra idéer så får barnet en frihet men också ett ansvar att undersöka och redovisa.Se vad som händer - ta ansvar för sin egen idé.Våga stå för sina idéer , både att våga misslyckas och att lyckas såklart!

Jag känner att Tarjas föreläsning fördjupade mina tankar om Reggio Emilia pedagogiken som en pedagogisk filosofi med så mycket insikter i hur viktiga de hundra språken är.

Jag känner mig stärkt i min roll som bildlärare och skall fortsätta jobba med att stärka alla barns eget uttryck. Jag kan också säga att genom mitt arbete känner jag varje dag att det är barnen som lär mig saker!! Mina elever kommer från många olika länder, med olika kulturell bakgrund och religion och i kontakten med dem och föräldrarna har jag fått så mycket kunskap om andra världar så i all ödmjukhet känner jag att jag har världens bästa jobb! Ibland mår inte alla barn så bra -de kan vara elever med olika diagnoser, eller svårigheter med språket eller att de tagit på sig en stor del av familjens trauman men då ska jag ta fram ännu mera kärlekstankar - det får bli min utmaning!

TEATER TIPS!!!!

EMBLA DANS & TEATER
16 och 17 november kl 9.15 & 10.15
Bygg På

 Nu under november månad blir det smygpremiär på EMBLA dans & teaters nya föreställning Bygg på.
Med dans och regnbågsformade klossar skapas ett landskap av figurer och rum som kittlar barnens fantasi. Världar byggs upp och byggs om och där den ena ser ett djur ser en annan en tunnel att krypa igenom.
Ett landskap som ger plats för dansarnas kroppar att fylla i och fylla ut; under, ovanför och mellan. Sticka ut och kliva i. Fingrar och tår, huvud och ögon. Kroppar som båda förhåller sig till varandra och rummet får klossarna att komma till liv…
Bygg På är en sinnrik och fantasifull dansföreställning för 2-5-åringar. Varje föreställning avslutas med en dansverkstad där barnen bl a får komma in på scenen och får en liten tur under, över och genom de fantasifulla klossarna.
3:e våningen, Sockerbruket.