Tips på websida om konst och lärande!

Något så bra som en databas med information om allt som rör konst och lärande!

http://www.konstochlarande.se/


Detta boktips fastnade jag för med anledning av hur viktig barnens miljö är - "den tredje pedagogen"-

Barns visuella kulturer - skolplanscher och idolbilder

Hur använder barn det visuella för att ta sig fram i världen och för att både förstå och skapa sig själva? Frågan besvarars genom att se hur barn förhåller sig till så skilda fenomen som färgen på väggarna inne på toaletten, varför Grönland är vitt och Island grönt på kartan och i fall en prins kan ha en kjol eller inte. Författaren belyser skillnaderna mellan barnkultur och barns kultur. Hon diskuterar även betydelsen av att både seende och barndom är avhängiga vilken tid vi lever i och vad ett kompetent barn kan vara. Dessutom diskuteras vad idolskap kan innebära ur barns perspektiv.

Typ: 

Publikationer och artiklar

Författare: 

Anna Sparrman, Studentlitteratur

URL: 

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144037945

Uppgift :Reflektion om barns skapande och atelieristans roll

Fortsätter läsa Kurslitteraturen och i Stina Braxells bok om Skapande Barn hittar jag något som fastnar som själva kärnan av allt arbete med skapande verksamhet och barn och därmed en del av atelieristans roll.
Först pratar Stina om att barnen måste vara förtrogna med materialen både praktiskt och tekniskt, vilket papper och vilken pensel passar bäst för den här färgen? hur hanterar man lera osv. Hon går vidare till att säga att det underlättar om pedagogen själv är förtrogen och känner sig trygg med material och teknik, dvs testa färger, verktyg och material, gärna i grupp tillsammans med sina kolleger. Också som en reflektion över vilket lärande som finns i att arbeta med de olika materialen.Men sedan kommer det som är avgörande för mig i mitt synsätt hur vi smittar barnet med vår egen skaparlust! Och som jag tycker är centralt för atelieristans roll. Citat från s.99:


"En positiv och frigörande skapandemiljö skapas när pedagogen känner tillit till sitt eget skapande, till att det man skapar är okej och duger, och när man är trygg nog att stå för sina egna bilder....."

Det måste alltså till något mer än bara materialkännedom och hantverksskunnande, det måste vara så att vi som pedagoger skapar för att vi tycker om att skapa! Och att vi upplever att vårat skapande är viktigt för oss som individer, inte bara som en förståelse för barnets process. Det är beskrivet av Tarja i hennes kompendium under rubriken " Att utforma en ateljé och ateljén som skapande verkstad"... citat: "det gemensamma målet är att understödja barnens kreativa, estetiska läroprocesser, där skapandet skall kombineras med lek och utforskande. vidare citat: ...Den skapade produkten är ett spår av den process som skett inuti barnet." Likaså beskriver Fabbi ateljén som ett
" kommunikationssystem som ständigt befinner sig i ett flöde av händelser i tid och rum." När vi som atelieristor har gjort samma estetiska läroprocess kommer vi att förstå att skapandet för oss är på samma villkor som barnets, fast vi har en annan erfarenhet med oss och en annan förförståelse av materialet. Kanske det inte betyder att det är lättare för den vuxne men jag tror att vi måste alla gå in i vår egen process just där vi är för att ana det alfabet som detta handlar om.

I mina öron är det detta som är att överlämna sig till "flow".  Denna känsla går inte att ta miste på när den uppstår varken hos barnet eller den vuxne, då får vi rosiga kinder och vi hinner inte dricka kaffe utan vi "skall bara" .... När vi upplever denna potential i skapandet,  det "flow" som uppstår, och glömmer tid och rum , då först förstår vi barnet i sitt skapande. Det är igenkänning och identifikation. Om vi aldrig har hamnat där i vårt eget skapande kan vi heller inte smitta barnet med entusiasm och glöd. Detta uppgående i skapandet ser jag som nödvändigt att lägga till i beskrivningar av materialkännedom och hantverkskunnande. 

Ett praktiskt exempel från hur det är att arbeta med Returskulptur:

Här har vi samlat skrot/återvinningsmaterial/ skräp för att bygga returskulptur med barnen.


Såhär kan det bland annat se ut då vi skapat klart:




    En båt av återvunnet frigolit från dataförpackningar.

Ett vackert landskap med olika slags bönor, en trollkarls hatt och en stjärnkikare....eller vad ser du?

BASLAGET

Givande möte:


Ett möte i vårat baslag igår satte igång praktiska diskussioner, vi kunde äntligen dela erfarenheter från olika håll. Även de som var förskollärare hade olika saker med sig i bagaget, olika förutsättningar,olika tankar från Partille, Biskopsgården, Eriksberg utanför Herrljunga och jag med Angered och Centrums barn.
Det kändes härligt och inspirerande att mötas! Vilken kompetens vi besitter ihop, tänker på att det är just möten i livet då människor engagerar sig och lyssnar, ger och tar som utvecklar oss som människor.

Ett fat med äpplen och päron från min väninnas trädgård.

Vi skall nu försöka få till ett möte på en av mina arbetsplatser och arbeta med olika material - akryl, akvarell och kanske lera om vi hinner. Annars åker vi till någon annan och knådar lera!! Eller skall vi försöka oss på pulverfärg eller papier maché eller skrot elller.....

Gruppuppgift

Diskussion och reflektion om barns skapande och atelieristans roll.

 

1.Ta med och lyft upp tankar och reflektioner från Tarjas  seminarium.

2.Hur kan atelieristan bidra till att barns utforskande blir utifrån barns perspektiv?  

3.Vilken relation kan atelieristans arbete ha i den

pedagogiska verksamheten?

 

Reflektera tillsammans och enskilt och skriv i er blogg.

Igenkännandets glädje

Teckning i kol av 5-åring.


Det är lika bra att erkänna, jag blir mer och mer uppslukad av innehållet i den här kursen vi går! Det blir en utmaning att läsa om olika teorier. Jag vet att det är för att det sätter saker på plats i min yrkesroll som bildpedagog i Kulturskolan. Och att jag har hittat något som ger igenkännande.Det känns som att jag saknat teorier som stöd för min erfarenhet!  Nu Stina Braxell och återigen igenkännandets glädje. Till exempel: H-tillståndet eller som Tarja skriver och som Stina Braxell  också citerar: " I skapandet förenas intryck och uttryck och skapar ett kreativt rum som i ögonblicket upplöser upplevelsen av tid och rum och förenar då och sedan i nuet i en upplevelse som kan definieras som flow." Men sådär är det ju, jag har sett det så många gånger.

Ett annat viktigt påstående som fastnar hos mig är Stinas tankar om att "Identitetsutveckling och fantasi är lika viktiga som kunskapsutveckling och de står inte i motsatsförhållande till varandra."
Såväl Stina Braxell som Vygotskij menar att förmågan att utveckla sin fantasi och få uttrycka sitt inre i bild är nödvändig som ingrediens för framtida problemlösning. De kompletterar varandra i processen.Javisst, jag känner igen min övertygelse att bild i sig har ett egenvärde inte bara som ett verktyg för inlärning av språkbegrepp, matematikbegrepp utan ligger på ett inre plan som Tarja beskrev som transformation från ett medvetandetillstånd till ett annat. Jag börjar ana att detta kommer att vara min jakt på min sanning eller kärna under den här kursen. Att kunna beskriva gm stöd i teorier dessa antaganden som jag är så övertygad om genom erfarenheter. Jag vet men vet inte varför...

Rent praktiskt i ateljén denna veckan : Teckningslektioner med underbara kolteckningar med barnen. Vi började med att sitta två och två mittemot varandra, barnen fick börja med att teckna av ögonen på sin kamrat framför sig. Därefter bytte vi kompis och på samma teckning ritade barnen nu av näsan på den nya kompisen, därefter mun, ansiktsform, hår, hals ner till ögonbryn.
Barnen tyckte detta teckningssätt var befriande och skrattade mycket! Därefter tog krokiteckning vid, barnen stod, satt eller vred sig på olika vis och stod så i 3 minuter, 2 minuter eller 1 minut. Tystnaden och koncentrationen var total i ateljén, bara raspet från kolet hördes.HÄR VAR DET H-TILLSTÅNDET SOM RÅDDE !! 

En av mina elever med ganska stora koncentrationssvårigheter skapade exklusiva, raffinerade förenklade kolteckningar i stil med Matisses linjeteckningar! Nu sitter 4 svarta A2 ark med uppmonterade teckningar i bildsalen. Nästa vecka börjar vi med reflektion utifrån dem!

Inbjudan från Cirkus Cirkör

Estetiska lärprocesser med Cirkus Cirkör – ett performanceföredrag
Sön 25 sept kl 13.00
 

 
Välkommen till ett performanceföredrag där du som lyssnar är inbjuden som deltagare i det som sägs och görs!
Cirkus Cirkör har under många år mött skolan i djupare samarbeten - med närvaro, risk, balans och hängivenhet som teman.
Mia Crusoe, med flera från Cirkus Cirkör, berättar om sina erfarenheter av nycirkus och möjligheterna med att använda konstnärliga processer i lärandet.
Att våga mer än man vågar, tillsammans med barn och unga, gör allting möjligt!
Fri entré, begränsat antal platser. Biljett hämtas i museets reception från kl. 12.00 samma dag.
VÄLKOMMEN!
 

Kvarnbygatan 12, Mölndal
Tfn:  031-315 16 50
Öppet: tis-sön kl 12-16
Fri entré!
Fri parkering vid Grevedämmets skola
museum@molndal.se
www.museum.molndal.se
 

 
 
 
Malin Broby
Pedagog/Antikvarie
 
mölndals stadsmuseum
Tfn    031-315 16 50
Dir    031-315 16 53
malin.broby@molndal.se
www.museum.molndal.se
 

te med Vygotskij

Vilken mastig föreläsnig vi fick igår av Tarja !
Jag cyklar hem , det har redan börjat mörkna ute och min hjärna sorterar.
Det var flera härliga bekräftande teorier på det som min erfarenhet säger mig. Och vilken fantastisk kunskapssyn som ligger bakom! Äntligen får man höra hur viktig den visuella kompetensen är, att vi lär genom sinnena har jag som jobbar mycket med bild aldrig ifrågasatt men jag vill veta mer om hur processen i kunskapsbildandet går till!
Denna föreläsning väcker min nyfikenhet på begrepp som synergi, de s.k blandformerna som uppstår då flera sinnesmodaliteter blandas , dans, rörelse, musik, bild. Andra begrepp som ger mig aha-upplevelser är den transformerande och meningsskapande kvalitén .
Transformera = omvandla från en medvetandenivå till en annan, begreppen svindlar! Från idé till produkt det känner vi ju till redan, det produceras en massa saker i skolan ( förskolan ) men vad händer inom barnet då detta sker? Kanske hade Aristoteles en poäng i att själen utvecklas. Och den mentala färdigheten som barnet utvecklar då det i sitt skapande förmår att sortera sinnesintrycken, skapa mentala inre bilder och scheman för begrepp av företeelser, hur viktigt är inte detta i dagens samhälle med så mycket sinnesintryck som barnen får, att de kan sortera. Tarja nämner på föreläsningen begrepp som Visionskunskap dvs förmåga att förutse- återigen kommer vi tillbaka till att du kan aldrig lära dig något utan att ta hänsyn till dina personliga erfarenheter. Identitet och kunskapsbildning handlar om det subjektiva och det objektiva. 

En annan dimension i Reggio Emilia pedagogiken som tilltalar mig oerhört mycket är tilltron på barnet som är klart demokratisk i sitt synsätt. Att ge barnet sitt individuella uttryck, få låta dess egna röst räknas. Det kompetenta barnet...
Jag kan inte heller låta bli att fascineras av Reggio Emilias politiska ställningstagande då på den tiden då man byggde upp förskolorna, i efterkrigstidens Italien, i ett sargat Europa som en lokal motståndsrörelse med mödrar som tog saken i egna händer och folkskolläraren Loris Malaguzzi som sedan blev stadens barnomsorgschef och byggde upp skolorna tegelsten för tegelsten. Vilka eldsjälar! 
"Kvinnorna och Loris Malaguzzi ville försöka ”vaccinera” varje ny generation mot alla former av antidemokratiska rörelser genom att börja med barnen. Loris Malaguzzi fortsatte sedan under decennier, tillsammans med föräldrar och pedagoger och i kontakt med näringsliv och politiker i sin stad, att utveckla denna pedagogiska filosofi vidare." Citat från Wikipedia

Tänk att få ha en tebjudning med Loris Malaguzzi, Vygotskij och dessa kvinnor! Leker med tanken....

                   
Bild av Loris Malaguzzi            Bild av Lev Vygotskij    

http://vigfusina.is/ymislegt/nam02/malaguzzi.htm

http://www.es.flinders.edu.au/~mattom/science+society/lectures/illustrations/lecture30/vygotskij.html

Inspiration i ateljén

Igår startade jag en ny grupp med de minsta barnen som jag har, dvs 7-8 år.

Vi pratade om färger och presenterade idag färgen blå. Jag hade satt upp ett stilleben som bestod av olika blåa papper, en blå skål en blå nalle, några lila rullar och en barnskulptur som såg ut som ett träd, gjord av blå piprensare ocu lila indianpärlor.
Temat var jobba med det blåa, vad tänker du på när du ser dessa blåa saker? Vill du visa mig hur du ser det? Teckningarna blev otroligt varierade, en pojke fick till och med in två bilar!!!
Materialen var vaxkrita, oljepastellkrita och temperafärg på akvarellpapper. Vanliga enkla material.

BArnen arbetade koncentrerat i 30 minuter medan regnet skvalade utanför vilket också gav prat om vilken färg vattnet utanför fönstret har....

Hade såklart en tanke med om att se och observera barnens arbete men där känner jag att eftersom jag är själv med barnen så hinner jag inte med den delen! Det måste jag klura lite på hur jag skall få in...
Nästa vecka skall jag visa dem bilder av Mark Rothko och jobba vidare med den blå färgen.
Fick också idéer av Cellini i Tarjas kompendium att skapa en taktil bok, dvs att barnen skall få göra sina egna känselböcker! Vi får se var det slutar!


 Målning av Mark Rothko (1903-1970 )



BOKTIPS:
Har en annan bok som inspiration just nu som heter:
INTRO-SKAPA
BIld, färg och form av Johan Frid och Karl-Johan Nilsson

Söndagsläsning

Igår påbörjade jag läsningen av boken Project Zero och det börjar utkristallisera sig en tydligare bild av Reggio Emilias tankar.

Fastnar framförallt för Carla Rinaldis tankar om Lyssnandets pedagogik!!
Hon skriver" Lyssnande är inte lätt. Det kräver en medvetenhet och på samma sätt ett upphävande av våra bedömningar och framförallt av våra fördomar; det kräver öppenhet för förändring."

Visst känner jag igen detta, hur många gånger som helst har jag stött på det i undervisningen. Man har en plan innan men då jag presenterar den för barnen ställer de frågan på sin spets och vi hamnar tillsammans i en helt ny vinkel av problemet. Ibland är det jobbigt men ofta är det också härligt!
Och oj så viktigt det är med lyssnandet! För barnens skull, för lärarens skull och för samhällets skull.....

Nu ska jag återgå till Carla igen! Vi ses!!!

livets paradoxer

Tänkte berätta något om mig själv och varför jag nu går på Atelieristautbildning.

Jag är konstnär med utbildning i måleri och grafik och det är också alltid dit jag återvänder.Till konsten och sökandet efter det sanna uttrycket. Att skapa är för mig en livsnödvändighet. Jag har i min ateljé skapat mig ett eget rum, en plats där jag kan återhämta mig själv och uttrycka något av det som är viktigt i mitt liv.Jag tror att det finns ett skapande behov hos oss alla men vi växer ofta ifrån det. Vissa skapar med färg, andra bygger båtar, gräver rabatter eller skapar relationer och fred i världen. Min väg har blivit måleriet och där i konsten ligger mitt hjärta,   det är alltid konsten som visar mig vidare på vägar framåt.Både i mitt eget skapande, barnens skapande i mitt arbete och andra konstnärers skapande. Det finns nog inget som går upp mot en sann  konstupplevelse,och då kan det vara av en installation, en målning eller en skulptur... Jag blir inspirerad av barnens arbete eftersom jag ser konsten där i barnens arbete och jag ser att den uthållighet och passion som barnen använder sig av är densamma som konstnärens. Så jag funderar mycket på hur jag som vuxen kan förmedla , bibehålla, understödja , utmana barnen i sin nyfikenhet.Hur ska de kunna behålla sin skapandelust? I mitt arbete möter jag barn som sprudlar och bubblar över men när de kommer in i 11-12 års åldern läggs censuren och det självkritiska ögat som ett bedrägligt filter över deras bildskapande. Detta är en utmaning för mig att gå emot!Så idag försöker jag stå med ett ben i varje läger. Konsten och pedagogiken.Därför har jag idag hamnat här på en Atelieristautbildning, kanske kan jag få några svar här??? Eller kommer jag kanske aldrig att hitta svar på alla funderingar , men det kanske är i sin ordning. Eller är det  kanske det som är svaret??Det finns inga svar... En av livets paradoxer.Som konstnär älskar jag den friheten att få sväva i det ofärdiga, att hela tiden söka vidare.

Förväntningar på seminariet av Tarja

OJ, nu började verkligheten smyga sig på då vi fick grupparbetes uppgiften ikväll.
Hur kan atelieristan bidra till att barns utforskande blir utifrån barns perspektiv? Vilken relation kan atelieristans arbete ha i den pedagogiska verksamheten??
Dessa frågor ska vi nu bena ut, brottas med och undersöka. Det är verkligen det jag har längtat efter!
För mig i min verksamhet, som bildlärare i Kulturskolan så står jag ju utanför ett pedagogiskt "vanligt" sammanhang så därför måste jag visionera lite runt detta. Hur skulle det kunna vara i en ordinarie verksamhet ??? Och skulle detta gå att genomföra i Kulturskolan i bildämnet???
Jag ser nu framemot att träffa Göteborgs guru på området, Tarja Heikkö som jag hört så mycket positivt om.

I Kulturskolan i Angered där vi verkligen arbetar med en helhetssyn på barnen,lånade min dåvarande chef ut Tarjas bok om estetiska läroprocesser till mig med orden: " Du kan ju läsa den här!" Detta var kanske 2 år sedan. Det var ju en tegelsten som jag givetvis inte läste just då men nu har denna bok med sin författare korsat min väg igen! Och detta samtal med min chef fick igång mitt intresse för Reggio Emilia pedagogiken...
Ska bli spännande att få höra Tarja själv!

Detta är mitt ämne i Kulturskolan! Tillverkat i plastelina av en sju-åring.

hönapöna

Lektion2 på Atelieristakursen.

En lektion i bildöverföring men symboliskt kan man ju säga att den här bilden står för letandet efter guldkorn, små korn av näring och vilken lycka när man hittar dem därnere på marken...... eller vad säger du hönapöna???

Lärarnas blogg

http://atelierista11-12.blogspot.com/

Nu försöker jag klistra in detta i min blogg så jag kan följa lärarbloggen.

Välkommen till min Blogg!

Här kommer jag att samla mina tankar kring barns skapande och konstupplevelser utifrån
Kursen Atelierista vid HDK, hösten 2011.

Ikväll hade vi vår första träff, den 1:a september och nu sitter jag här och försöker smälta de första intrycken...


Namnet på den här bloggen valde jag för att visa att alla våra tankar, idéer och infall inte alltid kommer neddimpande som färdiga svar utan vägen till svaren ofta först är som skisser och utkast. Det finns ett underbart citat som jag älskar av Antonio Machado: " Medvandrare, det finns inga upptrampade stigar, stigar skapas medan man går." Så därför får det här arbetet med den här bloggen bli som ett slags skissbok som växer fram i takt med ny kunskap och nya intryck...

Jag ser fram emot en spännande höst med samtal runt konst, pedagogik och kreativitet!!!