onsdag 22 februari 2012

Stinas uppgift

Att möta ett nytt material för första gången.

Under hösten arbetade jag i ett konstprojekt med de minsta barnen ( 2 -3 år) på en förskola i Mölndal och introducerade olika färger, tekniker och skapande. Ett av materialen var Kol och barnen fick pröva på detta för första gången.Eftersom arbetet är en s.k serie som genomfördes med VG-regionens kulturpengar, hade vi träffats några gånger innan vi skulle teckna men jag kände inte barnen speciellt väl.
Men naturligtvis hade jag med mig flera av de vana förskollärarna och fick under ett tillfälle möjlighet att stå vid sidan av och se och observera hur barnen för första gången använde kolkrita. Jag tittade på två av pojkarna som förhöll sig helt olika till kolet. De var båda precis 2 år gamla men den ene pojken ( A ) var försiktig och avvaktande medan den andre pojken ( B ) förtjust gav sig hän i skapandet.Pojke B använde en kolkrita i varje hand och ritade ibland med båda samtidigt. Pojke B fortsatte tills allt blev en enda svart dimma och suddade med händerna över pappret. Hans papper blev också tecknat på från alla olika håll. Pojke A var mera försiktig och tog fler pauser i sitt arbete och tittade mycket på sin kolkrita.Han tecknade bara från ett håll hela tiden.
Pojkarna hade dock samma fascination för vad som hände på pappret . Båda började först dra några streck sedan undersökte de sina fingrar.De petade med fingret för att se om färgen satt för evigt kvar på pappret eller hur den skulle bete sig. Ingen av pojkarna hade någon speciellt utvecklat språk utan uttryckte sig med enstaka ord. Eftersom jag alltså inte kände barnen innan får jag bara förlita mig på förskollärarnas betygelser att de båda tyckte det var spännande fast de närmade sig kolet på olika vis.Min reflektion är att bilderna visar hur viktigt utforskandet och processen i sig är för de minsta barnen och hur de var totalt ointresserade av ett färdigt resultat. De arbetade i cirka 20 min. och jag tyckte det var ganska lång tid för så små barn.De gjorde 2 bilder var på denna stund och pappret var stort som ett A3.


Pojke A på bild 1-5


1.

2.

3.

4.

5.





Pojke B på bild 6-10.

6.

7.

8.

9.

10.

torsdag 16 februari 2012

Hur hänger en pedagogisk miljö ihop med det skapande arbetet?

I de förskolemiljöer som vi besökt under hösten så ser man ett klart och tydligt sammanhang mellan pedagogik och skapande.  
Det jag ständigt återkommer till i dessa miljöer är: Sinnlighet , Förundran och Nyfikenhet som de tre ledorden för en kreativ miljö. Dvs de skapar förutsättningar för ett skapande.
Men en miljö måste ju också ha en struktur inbyggd, en tanke med själva användandet.Och hur kan man tillämpa frågan på en annan lärandemiljö än förskolan? Så nu skall jag försöka relatera frågan till min specifika arbetsituation.
På min egen arbetsplats ( en bildateljé på Kulturskolan ) har jag rejäla ytor, många platser att välja att vara på, lätttillgängliga material , mycket material fast på bestämda platser och en struktur på lektionerna som både lär och ger kunskap och som skapar en trygghet att försöka själv.Detta är ju inte alls något unikt utan finns ju på förskolan också men eftersom mina elever är större behöver de också andra utmaningar att lära sig. Därför är det inte bara den yttre miljön som är viktig utan förhållningssättet. Vad kan hända när jag går in i det här rummet? Vad är tillåtet här? Hur använder jag dessa redskap i det här sammanhanget? Vem blir jag i det här rummet?
Eller om inte den vackra ytan fylls med innehåll blir det meningslöst därför är den pedagogiska tanken alltid så viktig!

Jag introducerar olika material och olika tekniker gång för gång men efterhand som barnen blir vana vid olika uttryck så får de själva kombinera och plocka fram det de behöver.De uppmuntras till självständighet.
Om man skall måla måste man ju veta en massa om färg till exempel. Vad är färg? Hur reagerar två färger som möts i en bild? Är en blå färg alltid samma om det finns en grön bredvid eller om det finns en orange?
Färg ,för mina barn i min undervisning, är alltså förutom det sinnliga i upplevelsen också en källa till kunskap, en ökad självsäkerhet med materialet.De lär sig genom konkreta erfarenheter. 
För att sporra deras vilja att våga måste man gå på en balansgång mellan trygghet och utmaning. Tryggheten kan miljön till vissa delar stå för - de vet hur akrylfärg fungerar, de vet var den finns och de vet att man inte har samma papper till teckning som till akvarellfärg.
Men jag vill också få barnen att som Vygotskij säger: "Köra upp nya hjulspår" dvs att arbeta med bildskapande som ett sätt att utveckla sitt kreativa seende.
Där är både det sociala sammanhanget , att vara en del i en grupp och att få plats som individ viktigt!
En trygg repektfull attityd mot varandra där vi lyssnar på varandra. Där är värderingar som demokrati och medbestämmande viktiga för att alla skall få känna att de får finnas som de personer de är. OM toleransen är hög och det finns en respektfull attityd där olika åsikter får finnas - så vågar jag skapa mina egna bilder utan att någon retas, skrattar eller hånar min bild.

Ett barn som är inne i en kreativ process för en inre dialog mellan sig själv och bilden. Ofta är lektionerna och bildskapande  en tyst process, en akt av inåtvändhet eller om man så vill- en självreflektion. Så skall det få vara men lika ofta kan det vara viktigt att få härma sin kompis och imitera något som är fint - så
Tillåtande av varje barns uttryck är viktigt!
Och sist men inte minst: reflektionen, eftertanken, vi pratar om vad som hände, svårigheter och erfarenheter.
I det sammanhanget är det viktigt att saker får stå kvar framme och att arbeten kan fortsätta få pågå. Det är också viktigt att bilder får hänga på väggarna och att vi på så sätt får en ny blick för det vi gjort varje gång vi ser den! Så tre ord till: Reflektion, Kontinuitet och Bekräftelse.



Det skapande arbetet är ju en process som innefattar hela mitt jag. Där finns plats för min historia . Där finns mina erfarenheter med likaväl som att slumpen eller intuitionen ska få styra.

lördag 4 februari 2012

En kreativ pedagogisk miljö

Vad är en Kreativ pedagogisk miljö?

Efter att ha gått runt på Solgläntans förskola med kameran i högsta hugg kommer jag hem och börjar undersöka mina bilder.

Vad har fångat min uppmärksamhet? Vilka miljöer fastnade jag för?
I de miljöer jag fångades av fanns det ett inslag av det sinnliga.
Mjuka tyger som hängde ner från taket, hur känner barnen sig när de går in i en tygdusch? Frasar det? Blir färgerna på kompisens ansikte annorlunda?
Känner barnet sig som om det får försvinna en stund? Om jag inte syns finns jag kvar då?
Massor av naturmaterial att röra vid, att lukta på. att stryka med fingret längs - vad ropar detta på hos barnet? Frammanar det deras fantasi? Vad kan den här kastanjen likna? Eller får det barnet att förundras över mångfald? Inte en pinne ser ju exakt likadan ut som någon annan...
Såpbubblorna som dansade ner över våra huvuden? Vilka frågor ställer dem till barnet? Hur känner barnen det då såpbubblan träffar deras fötter och går sönder? Säger det något om livets förgänglighet och ömtålighet?

Vad viskar en kastanj i ditt öra? Vad susar en pinne för sagor om den får liv?
 
Vad kan ljuset få dig att se och upptäcka?
För mig är det många frågor som får plats att finnas i en kreativ miljö! Framförallt att det ges utrymme för förundran - hur kan verkligheten se ut om man vrider på perspektiven lite grann?

Men jag fastnade också för de utrymmen som ställts i ordning för barnens fria skapande med färg och pensel.
En sak jag funderade över var varför de ofta var så små utrymmen - skapande kräver ju mycket rum! Men en stor rejäl ateljé fann jag med underbara sittplatser på stubbar som i skogen med tovade små sittlappar i ull! Där fanns också stora spännpapper på väggen och mjuk härlig lera färdig att knåda!

Jag tror att grunden för det kreativa ligger i nyfikenhet.
OM vi inte är nyfikna, vill vi inte undersöka saker och om vi inte frågar oss varför och hur, så väcks inte lusten att skapa. Därför ser jag det som viktigt att ge plats för undersökande , upptäckt och nyfikenhet under väldigt fria former, dvs utan givna svar. Som ett grundforskande eller som att ge sig ut på en upptäcksresa utan givet mål men med trygga förankringar i vuxna som håller i kartan ifall barnet går vilse.

Detta såg jag bland annat i barnens utforskande av vad en staty kan vara eller hur en byggnad kan se ut, där barnen hade gjort fantastiska bilder!!!