Att låta barn förälska sig i det vackra

   Bilder kan säga så mycket mer än ord. Här en målning av Matisse.
Se hur färgerna lyser mot varandra. Han sa att  bilden var klar då han återfann den känsla som gjorde att han började måla på bilden.En målning visar hur konstnärer, genom ett subjektivt öga eller om man så vill genom  sitt eget temperament, har uppfattat verkligheten.

Ofta ser vi inte hur vacker verkligheten är men en bild kan förtydliga det, lyfta fram det. Fånga ett ögonblick.

Jag har just nu förälskat mig i en bok av Håkan och Åsa Wettre som heter " det blå". Bara en massa blå miljöer i hela boken, så lever detta par - ständigt berusade av den blå färgen!!



 Är man en blå-älskare så är denna bok fantastisk! Det är inte bara Himmel och Hav som är blått....
De lyfter fram vardags skönheten i en tekopp eller ett överkast.

Jag ser likheter mellan barnets förundrade blick inför skönheten skymta fram mellan raderna i boken....Världen är full av skönhet och jag tror att barnen har en speciell förmåga att se skönheten i en pinne, en glasbit eller en bit mossa, speciellt då ljuset faller på det!

Såhär kan man arbeta med barn och bilder att samla på olika färger på bilder ,ordna dem, sortera dem, avbilda dem i både måleri och skulptur...

Vem minns inte mammas knappskrin och alla underbara former och färger på knappar!!Ett av mina inspirationsställen är just sybehörsaffärer med mängder av färgade trådrullar, tygband, plaströr med knappar och dragkedjor i olika färger....Fotografera av bilder på färg i barnens olika miljöer!Låt dem gå på upptäcktsfärd och leta gult! Eller Grönt! Låt dem ta bilderna....




Naturbilder är en annan inspirationskälla för att jobba med barn - allt från botaniska plancher till närbilder på maskrosbollar....Hur ser vatten ut som rör sig? När hunden springer hur ser benen ut då?


 
Såhär kan man gå från det ena uttrycket till det andra och till slut hamnar vi
tillbaka till konstbilden igen:

  En målning av Frida Kahlo.





Bilder: Google

Uppgift v.15

Hur kan man arbeta med barn och konstbilder?

Hur kan ett konstprojekt med barn se ut?

 

Tyvärr kunde jag inte träffa mina kolleger i baslaget nu i veckan, då jag hade påsklov och var bortrest -men hoppas att vi skall få tillfälle att ta igen detta snart! Jag vill gärna diskutera dessa frågor med dem eftersom detta är lite av det jag brinner för! Jag har arbetat i liknande konstprojekt i 10 år och vet att det Stina pratar om att barnen kan nå oanade höjder då man tänjer på deras gränser över vad de själva tror är möjligt att göra, är sant - dvs genom att de ser att de kan mycket mer - lyfter barnen sig själva och växer otroligt mycket i sitt självförtroende!

Jag tror också att svaret på HUR? är att pedagogen som arbetar med barnen är ärligt intresserade och engagerade! Ett konstprojekt kan handla om i princip vad som helst men utgår man från ett gemensamt intresse att utforska så spelar temat ingen roll. Detta såg vi bevis för på studiebesöket i Kärra- Rödbo och barnens projekt med Skulpturer. Min erfarenhet är att det kan vara lite trögt och försiktigt i början men sedan svävar vi ut med hjälp av improvisation, fantasi, respekt och kärlek!

Jag har inga färdiga metoder eller svar, när jag går in i arbetet med barnen men jag LYSSNAR på dem och följer med dem ut på deras svindlande tankestigar! Och jag har lika fantastiskt roligt själv! Och för mig, är det det här som är estetiska läroprocesser....

 

Så :  här beskriver jag mina erfarenheter från ett av mina konstprojekt med barn.

Projektet hette "Strecket" och handlade om barns tecknande och uppfattning om vad ett streck är. Jag jobbade ihop med en annan konstnär Malin Bogholt och vi arbetade i två olika stadsdelar under hösten 2010 och våren 2011. Resultatet blev en utställning som visades på Göteborgs Konstmuseum. Jag arbetade på två olika förskolor i Bergsjön med 4-5 åringar.

Vi träffades 5 ggr och barnen fick prova på olika tekniker. Vi jobbade med skuggor, tecknade, byggde, mätte, la ut långa streck, mätte oss själva och reflekterade över vad ett streck kan vara.   

Några frågor som vi funderade över var:

 

Var börjar och slutar ett streck? När blir strecket något annat? Kan strecket ta slut? En av lärarna utsågs till att föra anteckningar över vad barnen sa. De fotade också processen och dokumenterade arbetet i en Dagbok/Loggbok. Barnen fick också samla på streck- dvs allt som går att lägga på en lång rad så att de bildar streck; spaghetti, grillpinnar, sugrör, piprensare m.m.

Vi byggde också med olika slags ståltråd, detta är också streck som man kan teckna med.Vi byggde en figur ihop, huvud, armar, ben, mage, hjärta, hår m.m . Vi jobbade med Overheadpennor på OH-plast och tillsammans ritade vi  former och mönster.  

När pappret var fyllt av streck, former och figurer lades det på OH-apparaten och visades på väggen. Där satt ett stort papper/spännpapper som vi tillsammans fyllde i med Kol och pratade om vad som hände då det pyttelilla strecket vi gjorde blev en stor form…

Jag upptäckte hur fantastiska tankar barn går omkring och bär på och så mycket klokhet våra småttingar har om abstrakta begrepp!

I gruppen uppstår också en härlig smittande känsla att vi tillsammans utforskar ämnet, vi blir i arbetet jämlikar med ett gemensamt intresse, jag tror att det är viktigt för barn att känna att varje barns insikt blir en del i bygget av vad vi kan om vad ett streck är! Alla tillför något och världen blir mer mångsidig och rik genom att vi får höra alla olika åsikter om vad ett streck kan vara.... 

Här är det som förskollärarna noterade och reflekterade över vad barnen tränade på:

• Samarbete
• Turtagning
• Motorik
• Språk
• Rumsuppfattning
• Kroppsuppfattning
• Matematik

Nedan följer en del av observationen:

Vad är ett streck?    

Metoden är observation som är gjord av två pedagoger. De bilder som används är de bilder som är utan barnens ansikte.

Alla barnens namn är ersatta med bokstäver tex barn D. Grupp 1 består av 7 st barn och grupp 2 består av 6 st barn.

Observation 101119

Grupp 1

Konstserien börjar med att alla barn och vuxna får presentera sig. Vi pratar om att skriva, om penna och om papper, en förförståelse för materialet som kommer användas. Susanne frågar:

- Vad är ett streck?

Inget barn svarar, Susanne visar att barnens bokstäver är streck som sitter ihop och böjs. Barnen blir intresserade och pratar om sina bokstäver.

- Mitt namn börjar på F, säger barn F.

Hela gruppen sammlas runt ett papper och målar ett streck tillsammans. Barnen skickar pennan mellan varandra så att alla får måla ett streck på sitt sätt. Det blir skratt när strecken åker från kompis till kompis, strecket hoppar och snurrar.

Barnen börjar exprimentera med hur man kan rita ett streck, de sitter och väntar på sin tur. Pennan skickas fram och tillbaka och det blitr hela tiden nya former av strecket.

- Kom till mig då, säger barn D otåligt till pennan som är ute och far på pappret.

Strecket blir en gubbe, händer, en ballong, en kille m.m. Susanne berättar om att vi har också streck om kring våra kroppar. Vi har då förberätt med plast på väggen samt en overheadapparat för att kunna lysa upp konturerna och då måla av barnens konturer.

Avslutande fråga:

-Vad är då ett streck?

Vi skall också samla streck.

Grupp 2

Gruppen sammlas på liknande vis. Barnen får gissa vad de skall göra med penna och pappret.

-Skriva. säger barn F.

Susanne ritar och fråga om någon vill gissa vad hon ritar.

-Ett streck. gissar barn G.

Sen målas fler streck som tillexempel blir vågor, bokstäver, en apas svans och ett kryss. Susanne berättar en saga med ett streck, Barn G vill då berätta en läskig saga om en förbannelse. Efter sagostunden leker gruppen med streck.

Strecken busar runt genom en penna mellan barnen. Strecket hoppar och blir ett hus, en varg och massor av andra sagorelaterade figurer. Medans ett barn itaget får sin kontur avmålad får de andra barnen måla på papper. Barnwn vill gärna berätta om sina bilder och om strecken de målat.

Barnen vill också prova olika sätt att bli avbildade på genom att hålla ut händer på olika sätt och benen. De exprimenterar också med overheadapparaten genom att täcka över ljuset med händerna och med papper och då få olika figurer på väggen.

Avslutande fråga:

-Vad är ett streck?

Vi skall också samla streck.

101126

Grupp 1

Vi börjar med en liten rundvandring av namnen och pratar också om efternamn, Vi pratar om de streck vi har samlat ihop. De är samlade i en korg och är spaggeti, snören, blomsterpinnar, ståltråd och piprensare. Vi tar fram strecken, bygger med dem, böjer dem och mäter dem.

- Är detta ett streck? Frågar Susanne och håller upp ett snöre.

- Det är samma, säger barn A.

För att gå vidare och börja exprimentera och konstruera med de insamlade strecken använder sig Susanne av lek och barnens fantasi.

-Nu tar vi båten till en ö, säger Susanne och håller upp sina händer som en kikare.

Det står ett bord i rummet, det blir vår ö och vi ror dit. Det visar sig vara en riktig skaparö. Barnen vill först bygga på höjden, vi använder strecken, limpistol och fantasin. Barnen bygger också bokstäver och stjärnor. Det limmas, klipps och konstureras tills en limpistol inte fungerar längre.

- Vi provar den lilla (limpistolen), föreslår barn G.

Sen skickar barnen limpistolen mellan varandra, sen tillverkas adventsstjärnor, en borg och olika bokstäver ur barnens namn.Vi pratar även om bredd och höjd.

Grupp 2

Barnen är ivriga att börja och barn G pratar om djur när vi samlas. Vi pratar även om städer och kartor och om de länder barnen kommer ifrån. Vi kommer in på djur en gång till och pratar om vart de bor, barnen vill gärna flyga till en djungel för att se på djuren. Nu tar vi alla ett flygplan och till skall flyga till djungel, det blir en nödlandning på skaparön.

-Vad ska vi bygga? frågar Susanne.

Barn A vill ha lila piprensare, barn F tycker att det är lätt att bygga, många barn väljer att bygga med blomsterpinnar och knipsar av de i olika längder med en tång.

- Det var lätt som en plätt säger barn C och menar att arbeta med tången.

Barn A bygger en djurpark som sedan blev ett flygplan. Sedan bygger två barn rosetter en stund. Barn F och Barn A pratar om hur många ben en spindel har. Sedan vill barn F klippa med tången. Barnen klipper, böjer och limmar sina streck till rosetter, spindlar, flygplan och stjärnor. Ett av barnen bygger ett giftflygplan och berättar att det finns människor i planet som också är giftiga. Nu får spindel ett hus och limpistolen skickas vidare.

 

Samtidskonstens berättigande

" På väg mellan Folkhem och Akopalyps"

Så kallade Fredrik Gunve sin föreläsning och det tycker jag var en väldigt bra sammanfattning av den bildutveckling som vi har genomgått i samhället de sista 40 åren.
Fredrik visade videoverk och installationer av flera amerikanska konstnärer.
Ett videoverk som var väldigt starkt var av Paul McCarthy  och gjordes 1987. Det beskriver en övergreppssituation  , så som jag tolkar det -  säkerligen självupplevd. Verket heter också "Family Tyranny/ Cultural Soup". Man blir oerhört påverkad av verket, det är inga behagliga scener som visas, något som liknar ett människohuvud  - ser mest ut som en fotboll - med en tratt i  och en pappa som pratar hela tiden om att pojken måste äta upp maten , medan han häller i en grötliknande geggig smet in i barnet. Hela tiden säger han att barnet ska vara duktigt och äta upp. Sedan finns det också mer övergreppsliknande scener med våld där den vuxne förgriper sig på barnet.Ett verk som handlar om MAKT som vi så många gånger på denna kurs har pratat om!

Här blev det tydligt vilken MAKT vi vuxna har över barnet och ofta pågår maktmissbruk i familjen. Det är ju en del av vårt ansvar som pedagoger att se om barnet blivit utsatt för tvång hemma eller våld inom familjen. Därför vill jag ta upp detta verk och försöka förstå det i sitt sammanhang.
Jag ser på verket som i Tove Janssons bilder, en koppling mellan det personliga och biografiska och vad som visas.
Man kan tycka vad man vill om verket, jag är mest glad då Fredrik stänger av det, men faktum är att Konstnären Paul Mc Carthy , i sin konst , som vuxen tar sig rätten att ta tillbaka makten över sitt liv. Att berätta en mörk historia och genom det bearbeta sitt eget trauma.En annan person som inte blivit konstnär hade skapat ett musikstycke eller skrivit en pjäs om sina erfarenheter.

Vad är bra och dålig konst? Man har så klart rätt att tycka, men konsten har också rätt att få visas i alla sina aspekter. Vem skulle annars bestämma vad som skall visas? Och det ställer också frågor om detta är konst överhuvudtaget? I min mening är det konst så länge en konstnär har gjort det. Hade ett barn gjort det hade det inte varit konst.
Det måste vara konst i ett professionellt utövande för att få kallas konst såklart! Vi pratar ofta om barns bilder som konst, det kanske man skall ifrågasätta? Barns bilder kan vara små konstverk men låt barnen få berätta med alla möjliga språk. som en självklarhet. Det är ett behov alla barn har , att uttrycka sig med bilder , när man är barn.
Möjligtvis kan man däremot säga att konstnären har närmare till barnet inom sig.
Jag funderar på varför vi så gärna vill bedöma konst? Vi bedömer ju inte barnens bilder?
Jag tycker inte om all konst, men jag tycker heller inte om all musik eller all teater. Konsten har en alldeles egen kraft som är svår att analysera, kanske är det just dess frihet att påstå något, eller att bryta med en konvention , som kan vara provocerande. 
Diskussionen om god och dålig smak i konsten har alltid funnits.
Vid sekelskiftet refuserades impressionisterna från de finare salongerna i Paris för att deras konst var gräslig. Bara en massa färgfläckar och inget klassiskt måleri, det sågs på som slarvigt och nonchalant genomfört.
Jag tycker att konst som ställer frågor och berör är bra konst. Sedan kan det beröra oss och lyfta fram otäcka saker som vi helst vill blunda för. All samtidskonst i dag, enligt Fredriks analys, handlar om relationer mellan människor. Då är ju vi som betraktare också en del av verket, alltså det är viktigt att vi blir berörda.Det är också viktigt i en demokrati att alla uttryck inom konsten får finnas.
Tänker på att konstnärer som berör eller sätter fingret på obehagliga frågor , i många länder till och med  blir hotade till livet, så stark är konstens kraft !

Därför tror jag att bildanalys behövs i det skapande arbetet:

Först reflekterar jag över vad jag fick ut av Tarjas föreläsning om "Den farliga resan" :

BILDANALYS:

Tarja gick igenom historiken runt sagoberättande från fabel och det muntliga berättandet till när Bruno Bettelheim på 70-talet formulerade mer psykoanalytiska teorier på barnbilder.
Historiskt har sagan alltid haft ett syfte att uppfostra barn i rätt och fel handlande och visat på faror som finns i vuxenlivet. Från början var det fabler, dvs ofta djur med olika mänskliga egenskaper. Barnen kunde identifiera sig med de olika djurens egenskaper. Kyrkomålningar på väggarna är också bilder som fanns före boktryckarkonsten på 1400-talet. Sedan kom bilder i den bibliska traditionen där man visade historier ur evangelierna. Många som inte kunde läsa kunde ändå leva sig in i Bibelns budskap.  Bruno Bettelheim menade att sagan har en katharsisk effekt på barnen, dvs genom att lyfta fram olika karaktärer kan barnen träna sig på och förstå mönster i sitt beteende.
Allt för att kategorisera världen och få verktyg att lösa existensiella frågor.
Ex.vis( egen reflektion) Det kan vara Hans och Greta som går för långt hemifrån och träffar på häxan i pepparkakshuset.
Det kan vara Askungen som förmedlar frågor om dygd, förnöjsamhet med sin lott i livet och att belöningen kan komma om man tror på drömmen om lycka. Det kan vara kraften i att konfrontera något hotfullt, så kysser man grodan eller slänger den i väggen kan den förvandlas.

När vi då kastade oss över Tove Janssons "Den farliga resan" fick vi analysa på 2 olika nivåer:
1. Denotativ Nivå -vad är det jag ser? och 2. Den konnotativa nivån - Vad är det jag inte kan se?
Vi tittade bara på bild nr.2.

Egna tankar om Svårigheter och reflektioner:
Det var intressant att försöka förhålla sig objektivt analyserande för att titta på färg, form och komposition i bilderna.
Det var väldigt svårt att inte gå in och tolka och vår grupp hade diskussioner om just detta , hur lätt vi gör tolkning av bilder utifrån olika erfarenheter som : kön, klass, kulturell kontext, geografisk tillhörighet,tidigare erfarenheter bland annat.
På den Konnotativa nivån såg vi mycket intressanta spel mellan motsatser. Mörk/ljus, trygg/otrygg, rörelse /stillhet. 
Vad detta symboliserar blev ju en psykologisk tolkning av hur vi trodde att Tove Jansson ville skildra den lilla till synes vanliga flickan i gräset med sin söta katt bredvid sig och hennes äventyr. Vi diskuterade bland annat om hon blev rädd för katten eller om katten blev rädd för henne? I sammanhanget funderade vi också på om vi känner oss så berörda p g a att vi bor i Skandinavien och känner igen det "nordiska ljuset" i bilderna. Hur ser ett barn från Somalia på dessa bilder?
Vi diskuterade också den transformativa underliggande betydelsen av bild nr, 2 . Vad har hänt i berättelsen  eftersom bilden plötsligt hade en helt annan suggestiv stämning mot bild nr. 1. Just transformationen in i en annan värld tror vi att denna bild ville förmedla. Det är ett skymningsljus i bilden, vi befinner oss mellan dag och natt. Har flickan somnat och bara drömmer? Även bildmässigt finns det en spegling av solen , eller är det månen som gör att man inte riktigt vet i vilket landskap man befinner sig...
För barn som hör på denna saga så är bilderna väldigt starka och berör väldigt mycket med sitt färg och formspråk.
De  lämnar ingen oberörd, livet är fyllt av faror, äventyr och utmaningar och den lilla vanliga flickan visar sig bära på ett stort mod inom sig! När vi fick höra Tarjas redovisning av Tove Janssons livserfarenheter så kändes hela bildberättelsen som en biografisk skildring. Men eftersom den inte är uttalat personlig utan rör sig på en mer arketypisk nivå så kan man själv och de barn som ser bilderna identifiera sig med den. Min egen reflektion är att boken handlar om en inre resa som Tove själv har gjort. men den blir allmängiltig och skänker tröst. En skog kan vara dyster och mörk när man går in i den, men ljus och vacker då man vandrar vägen tillbaka. Det var intressant att få denna bildanalys och jag kopplar genast samman bildanalysen med föreläsningen om Det analytiska Ögat och hur viktigt det är med Visuell Kompetens när vi arbetar med bilder med barn.

Eftersom bilder ofta rör sig på en mer subjektiv, transformerande nivå kan de ibland berätta viktiga saker för oss om vad barnen egentligen vill berätta och förmedla. Sen behöver man inte tro att barn som bara ritar vapen har problem med sin aggressivitet men jag tycker att man som pedagog har ett ansvar att se , och då menar jag verkligen SE på barns bilder och prata med dem om vad de vill förmedla. Likaså tror jag att när ett barn vill höra samma saga om och om igen så betyder det att det finns något i sagan som attraherar barnet i själen och att det för varje gång det hör sagan,  bearbetar en problematik som finns inom barnet också. Jag tror att sagor kan göra det omedvetna medvetet. Sagor är Viktiga!Det finns en massa spännande litteratur i ämnet som jag kan rekommendera:
Åke Högberg: "Att utvecklas med symboler" har exempelvis skrivit om Tove JAnssons bok: "Det osynliga barnet" och kapitlet heter Att få ett eget ansikte.
Katta Nordenfalk: Barns Bilder - och solen lyste blå : s. 26:
" "Sagor, myter och inte minst egna bilder är de medel varmed demoner kan bindas och rädslan försvinna. Binds de inte visar de sig som våld i barnets beteende, våld som inte har någon logisk orsak. Rädsla är ett viktigt  tillstånd i barnets mentala tillvaro. Vi ska inte bespara barnet rädslan utan hjälpa dem att bearbeta den i en fantasivärld."
Knut Brodin: "Barnbild och bildspråk"






En del av bild nr 2. Källa: Google.