Mod och Lust

WORK IN PROGRESS

Barnen serverades krämig akrylfärg och de fick sitta mittemot varandra och titta på varandra för att måla av varandra.
De fick grundfärgerna rött, gult och blått plus den vita och använde sig av riktigt tjockt akvarellpapper.Alla andra färger fick de blanda till själva , det är något som vi har gjort tillsammans flera gånger innan vi kom till just denna delen i arbetet. Barnen har alltså sedan innan bekantat sig med materialet och fått uforska det utan att det skall bli något!
Men vad händer då idag? Kan barnen hålla sig till en "viss" uppgift?
Det är spännande att se vad som händer på vägen, vad sätter det igång för gestaltningsidéer hos barnen? Vad är det att måla av?
Det mest fascinerande jag observerar är med vilket mod barnen ger sig in och blandar till exempel nya färger som inte finns.
Den bruna färgen till exempel som inte är helt lätt att få till! De provar och provar tills de blir nöjda.Och då blir de själva så överrumplade av att de lyckades så det kommenteras högljutt i ateljén. Titta det blev brunt!
Ibland tar lusten över på vägen och en del barn stannar upp i processen. Då kan det bli bara grönt ,som den pojken som målat den helgröna bilden - han satt i 30 min. och bara blandade gult och blått och for med penseln fram och tillbaka över pappret, sedan visade jag honom hur man kan använda penselskaftet och rista i färgen , då blev det ytterligare 10 min. som han var helt uppslukad av denna aktivitet.
Det var som ju mer han höll på och utforskade ju mer lust fick han att variera och fortsätta.
Eller så tillkommer nya bilder ur de gamla, som den blå bilden- som är gjord av en flicka, som då hon hade klarat av sin första målning och avbildat sin kompis så var hon tvungen att bara fördjupa sig i den blå färgen.Hon döpte bilden glatt till Vattenkaramellen!
Det är långt ifrån så att det blev porträtt men det viktiga var ju att barnen hade nyfikenheten och Modet och Lusten att skapa!
Efter vi målat våra bilder sitter vi i en ring på golvet och reflekterar tillsammans om hur de upplevde hur det var att måla.

Tänker på hur viktigt det är som pedagog att förmedla just det positiva och inte fastna i : " ja men var uppgiften att måla en vattenkaramell?"
Det finns inga misslyckanden, alla barn är på sin egen nivå hela tiden och det är med glädje jag läser ur Lyssnandets Pedagogik av Ann Åberg s.85: " Men en misslyckad händelse blir inte lyckad bara av sig själv. Den kräver reflektion, annars kommer jag för alltid att minnas händelsen som något tråkigt eller pinsamt som i sin tur avskräcker mig från att våga pröva igen."


Detta var 5-åringar som målade på en förskola.