Ja, så upplevde jag den fantastiska miljön på Sotenäs förskola I Partille där Linda jobbar. Jag kände mig som jag gick in och ut ur den ena rummet mer fantastiskt än det andra. Just därför att det var så genomtänkt, omsorgsfullt och insiktsfullt.
Materialen på låga bord, medvetet användande av speglar, material som reflekterar ljuset, inspirations citat målat på fönstret,bilder av barnen fastsatta på golvet, lekvänliga miljöer , gömmor, nivåskillnader, tillgänglighet och avskildhet på samma gång och överallt Hundra språk - Hundra uttryck!!
Jag kan lätt säga att detta var den mest inspirerande förskola jag sett, närmare drömförskolan kommer man inte! Jag blir så inspirerad av miljön eftersom jag själv är väldigt intresserad av det visuella i miljöer och tycker att när man är liten måste man skapa dessa miljöer som kan ge plats åt de olika uttrycken. Skapande i form av musik, dans, måleri, drama, utforskning, matte, naturvetenskap, sociala lekar, sagor, rollspel, umgänge, vila och arbete.
Det var också kul att prata vidare om Atelieristans roll. Jag har funderat mycket på vad Reggio är egentligen?
Vad är Rätt och vad är Fel? Kan det överhuvudtaget bli fel? Om man inte genomlever reggiotankarna i vardagen så kan Reggio bara bli en ytlig bild av något som man inte har förankrat hos sig själv. Som Linda sa då blir det bara en massa blåa flaskor i fönstren eller speglar lite slumpmässigt utställt.Eftersom Reggio filosofin jobbar mycket med det visuella så kan det finnas en fara i att det bara blir vackert...
Reggio blir alltså vad man gör det till hos sig själv i mötet med barnen, det blir säkert olika beroende på vilken förskolekultur man jobbar i - det finns ingen färdig typisk filosofi utan en vilja att använda barnens alla uttryck och alla språk.
Det fanns det massor av bevis för att man gör på Lindas förskola. Hade jag haft småbarn idag skulle jag lätt valt att låta mina barn få uppleva det här och gå på Lindas förskola!
Medan vi pratade om filosofin så skapade vi också collage precis som Linda visade att barnen på hennes förskola gjort. Linda menar att barnen nu har vant sig vid att jobba längre och längre på sina bilder och att de accepterar att när man är på Torget så lämnar man kvar sina alster och tar inte hem med en gång.
Vi pratade om atelieristans roll som inspiratör och coach - som experten på golvet som jobbar med materialen. Som kan inspirera både barn och vuxna. När jag ser Lindas förskola ser jag hur viktigt det är att det finns en person med denna kompetens på varje förskola. Men det viktigaste av allt är att tänket genomsyrar allt- det får inte bara bli en enstaka upplevelse i ateljén på fredagar utan utforskandet är en del av barnens nyfikenhet och drivkraft. Och som jag själv tycker så måste pedagogerna vara engagerade i barnens utveckling och SE och LYSSNA på barnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar