Jag som annars alltid börjar med färg och form problem , lägger upp en tydlig instruktion och introducerar materialen för att visa på dess möjligheter utan att försöka begränsa barnen. I slutet av varje lektion har vi den utforskande fasen och det blir verkstad.Jag har gjort så av flera anledningar, bland annat för att många barn inte klarar av att skapa utan att veta vad de skall förhålla sig till, friheten gör att de annars hamnar i ett vacum, de går runt och vågar inte börja. Om jag hjälper dem i början ger jag dem inspiration och "puffar igång" dem och låter dem lära känna materialen. Men idag kastade jag mig ut i det fria först. Barnen fick välja....
Barnen blev först lite oroliga och visste inte riktigt vad de skulle hitta på - om de kanske ville måla som vanligt i alla fall - men jag presenterade konstruktionshörnan med varm limpistol och en massa överblivet material i en låda och helt plötsligt skapade alla nästan samtidigt små familjer av flörtkulor och små plastögon! Plastögonen var en prövning för mig att tillåta, det kryper i mig av dessa livlösa standardiserade ögon men påsen hade gömt sig längst ner i botten på lådan så det var för sent att ta bort den resonerade jag och svalde min förargelse.
Och vilka filurer de skapade!
Man riktigt ser deras karaktärer i de små ögonen och de knasiga kombinationerna.
Läser i Lyssnandets Pedagogik om fyra ord som Hillevi Lenz Taguchi tar upp i sin artikel, s.45 "Om fantasier och rädsla i ett pedagogiskt arbete" nämligen Fantasi, Rädsla, Lust och Mod.
Hon menar att man måste hitta nya sätt hela tiden, varje dag för att hitta och pröva nya praktiker i vardagen för att tillsammans med barnen göra demokrati och etik.Det är både roligt och läskigt att träda in i nya skaparområden och det tror jag även gäller barnen! Läser också vidare om det fina citatet av Ann Åberg och hoppas att alla pedagoger och vuxna skulle använda sig av det oftare!
" NÅGON KANSKE VET VAD ETT BARN ÄR, MEN INGEN VET VAD DET KAN BLI."
AV ANN ÅBERG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar