tisdag 29 november 2011

Besök i Biskopsgården och grupparbete 24 nov.

1. Ateliern som pedgogisk miljö och 2. Hur använda pedagogisk dokumentation?

Vi träffades på avd. Musslan och gick återigen runt i de mest fantastiska miljöer och rum. Jag reagerade mycket på att Lisa med kolleger verkligen hade lyckats att ge olika känslor åt olika rum , i musikrummet var det varma röda och gula färger,  i vattenleksrummet fanns det blå färger och bilder från simmande fiskar och undervattensdjur, i djungelrummet gröna färger och naturmaterial och fågelsång! 
I ateljén fanns en härlig målning uppsatt som Linda berättade om hur 3 olika barn hade valt att måla med så olika material som svamp, pensel och slutligen även en limspatel!
I ateljén fanns även en ljusstation där vi fördjupade oss ett tag i färgteorier om komplementfärger och hur man kan blanda olika slags färgade filter för att få fram olika färger. Ljus är ju en förutsättning för att se färg så där känner jag att jag nuddar vid ett projekt som skulle kunna få ingå i min framtida ateljéverksamhet med mina elever!
Helt klart alltså att det återigen blev en massa inspiration att möta mina kolleger i baslaget och att få prata i lugn och ro om vilka utmaningar vi kan ställas inför. Som Lisa och Linda jobbar så etablerar de en kontakt med ateljén redan för de minsta barnen, i mindre grupper och alltid med en pedagog med, sedan kan de större barnen bli mer självgående.
Dessa saker kom vi fram till i diskussionerna:

-Materialet bör vara så öppet som möjligt, dvs inte bara vara  till för ett speciellt ändamål, ex,vis kan man faktsikt ta en toarulle och göra avtryck med i färgen och samtidigt bygga med den eller stoppa saker i  och se vad som händer....
-Förhållningssättet bör också vara fritt, vi måste vara tillåtande som pedagoger och låta barnet få undersöka vad som händer.
- Vi kan blanda fler material samtidigt, när vi har målat kan man se vad som händer då vi trycker fast lera på målningen!
-Miljön måste också få vara föränderlig, dvs öppen för barnens idéer och förslag om hur den kan utvecklas.
Här är det viktigt att pedagogen är lyhörd så att vi ser om ett material inte används så kan vi ta bort det eller om vi tror att man måste ha byggklossar i byggrummet kanske de skall prövas att flyttas på till ett annat rum så får de en annan innebörd...
- Övergångarna mellan ateljén och avdelningen bör vara flytande, man måste tillåta barnen att "flöda" som Lisa säger, så att de kan flyta emellan fritt. Det får inte vara så stor grej med att gå in i ateljén, det skall uppfattas enkelt och naturligt!
- Viktigt också med gemensamma förhållningsregler inom kollegiet vilket vi diskuterade med Therese , som känner sig ensam i sitt arbetslag inför dessa förändringsprocesser.

Sedan kan man ju lägga till det som vi sedan tidigare konstaterat:

Mycket material, tydligt sorterat, lätt att komma åt, bestämda platser för materialet, ordning och reda reglerna till exempel att barnen får tvätta penslar och plocka undan , avskildhet, lugn och ro, tid för reflektion, variation , bekräftelse, beröm och utmaningar.


Då kommer vi in på fråga 2 om dokumentationen:

Vad är pedagogisk dokumentation?
- Det kan vara filmning med videokamera där ljudet registrerar det barnen säger.
- Stillbilder på processen
- En enkel loggbok som man själv för efter ett avslutat arbete.

Dokumentationen är viktig att reflektera över , med en kollega eller i arbetslaget . Med föräldrar och med barn.
Dokumentationen visar på arbetet som pågått, detta kan sedan kopplas till teorier för att ge en ny utmaning; hur kan man gå vidare i detta?
Dokumentationen är viktig att ge vidare till barnen så att de själva kan berätta om vad de tänkte.

Tips från Lisa:
Ta inte för mycket bilder, tänk hellre igenom innan vad som är viktigt att visa, vi måste ju sedan efteråt ha tid till att gå igenom allt material. Låt barnen vara med och visa på det som hände.


Utifrån detta har jag skrivit ner några frågor som jag skall försöka ha med mig då jag samtalar med barnen om vad vi gjort. För mig är dialogen med barnen viktig och jag vill skapa en känsla av att vi tillsammans hjälps åt att förklara vad som hänt. Kom fram till att inför ett tema kan man bena upp det i några stora frågor:

1. Hur ska vi veta? Vad ska vi göra för att undersöka hur det är?
2. Har detta hänt förut? Är ni säkra på att det är rätt?
3. Finns det någon kompis som vet?

Visar också upp exempel från dagens gemensamma dokumentation med Sarah, 9 år,  som själv fotograferade sin saga och berättade för mig medan jag skrev ner den. Hon har arbetat med plastelina lera och bygger med den upp små scenografier för att berätta sin historia.Sagan skall senare bli en liten film.

Visar ett avsnitt bilder som visar på hur ankan skall lösa problemet med att komma över ån, för där finns det en massa godis som hon gärna vill smaka på! 








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar