Picasso och barns bilder

" Det tog mig ett helt liv att måla som ett barn".


Måste bara skriva ner denna reflektion medan den är så färsk...

Hann inte utveckla några djupare tankar om det då Stina visade bilder på kvällens föreläsning.Stina visade lite olika kända konstbilder ihop med barns bilder.
Man jämför ju ibland barns bilder med konstnärer särskilt Picasso har ju varit en konstnär som man citerar genom hans berömda citat:
" Det tog mig ett helt liv att måla som ett barn".

Picasso var ju allsidigt begåvad på alla konstområden han målade, tecknade, skulpterade, jobbade med keramik bland annat. Picasso var lite av en skaparmaskin som provade alla möjliga stilar, hur hann han med allt? Picasso ansåg själv att hans tavlor var lösningar på olika problem. För honom var uttrycket det viktigaste.

Så vad menar Picasso egentligen med detta citat? Jag tror att han menar att han ville skala bort allt som har med manér att göra och komma fram till en ren bild, lika ren och direkt i sitt uttryck som barnet gör då det målar. Jag tror att Picasso menade så när han beundrade barnets mod och nyfikenhet. Eller jag hoppas i alla fall att han hade insikter i hur det fria barnet skapar.

På ytan ser man alltså likheter  rent formellt och färgmässigt mellan Picassos bilder och barns bilder men att jämföra barns bilder med Picasso kan bli ett bedömande lika väl som fint och fult i mina öron! Och en jämförelse med något som redan finns. Alltså är det väldigt viktigt hur vi presenterar konstnärers bilder och hur vi sedan tittar på likheter och skillnader mellan barnens bilder och hur konstnären hade gjort...Inte jämförelser som om Picasso var den som gjorde rätt...

Jag söker svar på gåtan Picasso genom att läsa ur Elisabeth Skoglunds bok: " Lusten att skapa" i kapitel 8 - " att visa Picassos konst för barn"
Naturligtvis kan man tycka att barns bilder är lika vackra som vuxna konstnärers! Jag tycker att många av Picassos bilder eller skulpturer är genialiska men bara för att barn gör något som liknar Picassos konst så är barnens bilder inte genialiska per automatik , nej -de är genialiska i sig för det barnen själva gör, för allt arbete de lägger ner på bilden  och vad de själva kommer fram till. Barns bilder besitter ärlighet och mod ! Och detta är värt all respekt i världen, och som sagt jag tror att det var det Picasso menade att han själv strävade mot.

Mångfald är ett ord som jag just nu stöter på mer och mer i mina egna tankar.
Jag tror alltså att det är viktigt i sammanhanget att visa på många olika sätt att måla en bild eller bygga en skulptur, ju flera uttryck som finns och som visas ju större frihet får barnet att vara den den är.

Så summan av kardemumman är:   framförallt ser jag på barnens bilder som ett språk, ett sätt att uttrycka det som ligger djupast och närmast barnens hjärta. Det uttrycker ett språk ur själen likväl som dansen, rörelsen, sången, musicerandet,  poesin, fantasin, ordlekar, ramsor och rolllekar. Alla dessa uttryck är ju lika viktiga!! alla dessa hundra språk....som borde vara så självklart att barnet kan röra sig emellan.

Så dansa din egen dans , måla din egen bild och sjung dina egna sånger skulle jag vilja säga till alla barn!
































































































































































































Elisabeth har arbetat i många år på Moderna Muséet med att visa konst för barn och hon nämner precis det som min farhåga är:
"Hur ska jag kunna visa Picassos konst för barn utan att låsa deras egna upplevelser?" Hennes svar är: "Mina ord måste hjälpa barnen att se det de ser, uttrycka det de känner och höra det de säger"
Precis så med den inställningen så blir konstbilden en hjälp för barnet att förstå sina egna inre upplevelser!