Undervisning och Kärlek

reflektioner efter Tarjas föreläsning....

I torsdags var jag sjuk så jag missade Mias föreläsning om dokumentation som jag verkligen hade sett fram emot men försöker nu istället sammanfatta vad Tarjas senaste föreläsning gav.

Det som fastnade starkast är just citatet från Vygotskij:

"Det finns ett enda mål med all undervisning och det är kärlek"

Det är det finaste jag hört någon beskriva pedagogik, naturligtvis måste vi se med kärleksfulla ögon på barnen, det känns så självklart men det ger också en sådan medvetenhet i vad som är meningen med vårt arbete i det längre perspektivet. Kärlek innefattar ju respekt, solidaritet, gemenskap, ödmjukhet, intresse, utmaning och kontinuitet för att nämna några delar av detta stora ord....
I förlängningen så bygger vi ju ett samhälle tillsammans med barnen och ger dem grundläggande värderingar som att lyssna på den andre, vi visar att dialogen är sättet att närma oss varandra, vi visar också med vårt intresse att jag bryr mig om dig, jag visar empati - om du säger vad du tror och tycker så hjälps vi åt att hitta en lösning. Om jag visar dig respekt när du talar om dina idéer så skapar vi demokratiska värderingar.

Just i det Tarja nämner om relationer mellan barn och vuxna ser jag det som att kärleken kommer in.
Den vi verkligen älskar vill vi skall bli fri och få pröva sin potential, vi vill se barnet växa, vi vill stötta det då det får motgångar, vi vill utmana det med att våga mer, vi lyssnar då det tvivlar och pratar om hur man skall gå vidare, vi visar hela tiden att vi tror på att barnet kan klara av det!
Att skapa dessa relationer blir alltså en arbetsmetod!!!! Och arbetssättet blir hela tiden processinriktat eftersom varje barn är unikt så finns det inte ett mål som alla skall nå fram till utan som en kärleksfull pedagog stöttar vi varje enskilt barn.

Tarja pratade om ett Emotivt livsrum - som jag ser det är det just den subjektiva lärandesituationen som ser olika ut för alla barn. Detta lilla rum bär jag med mig och bygger på efterhand, ur varje händelse skapar vi som en kedja där våra erfarenheter utvecklar oss. Och som jag ser det får vi en rikedom i desa erfarenheter att plocka av, både sinnliga erfarenhetsbaserade samt sociala, emotionella och intellektuella. 

Tarja pratade också om rättigheter och skyldigheter, om vi blir tagna på allvar och de vuxna omkring oss stöttar oss och vill att vi ska pröva våra idéer så får barnet en frihet men också ett ansvar att undersöka och redovisa.Se vad som händer - ta ansvar för sin egen idé.Våga stå för sina idéer , både att våga misslyckas och att lyckas såklart!

Jag känner att Tarjas föreläsning fördjupade mina tankar om Reggio Emilia pedagogiken som en pedagogisk filosofi med så mycket insikter i hur viktiga de hundra språken är.

Jag känner mig stärkt i min roll som bildlärare och skall fortsätta jobba med att stärka alla barns eget uttryck. Jag kan också säga att genom mitt arbete känner jag varje dag att det är barnen som lär mig saker!! Mina elever kommer från många olika länder, med olika kulturell bakgrund och religion och i kontakten med dem och föräldrarna har jag fått så mycket kunskap om andra världar så i all ödmjukhet känner jag att jag har världens bästa jobb! Ibland mår inte alla barn så bra -de kan vara elever med olika diagnoser, eller svårigheter med språket eller att de tagit på sig en stor del av familjens trauman men då ska jag ta fram ännu mera kärlekstankar - det får bli min utmaning!