lördag 3 december 2011

Lera som låter

När man släpper taget om ett av sinnena.....

En sådan rolig work-shop vi var med om i torsdags!
Trötta och hängiga kom vi dit och snart hoppade vi, masserade vi varann och gav varann ett energitillskott!
Sedan fick vi gå in i oss själva och blunda och forma lerklumpen i våra händer till ett ljud!!!
Övningen var verkligen rolig och stimulerade det inre ögat!

Tänk vad vi kan se med våra händer! Tänker på leken blindbock som när man lekte den som liten så kunde man faktiskt också se med händerna och kände var det stod någon i rummet.

Jag såg tydliga bilder av ljudet ganska snabbt - något platt - något vridet - något tunt....
Det intressanta var att min medarbetare ( den andra Susanne) och jag såg på ljuden på ungefär samma sätt - konstaterade vi efteråt!
Det var också otroligt roligt att göra ljuden tillsammans med henne, det blev verkligen musik och samspel!

Av två enkla pinnar kan man skapa så mycket!
Det fascinerade mig att ju längre tiden gick desto mer förlorade jag mig i känslan och kunde på slutet inte riktigt tala om vad som var upp o ner på min lerklump, från att ha varit ganska strukturerad från början alltså!
Jag kom helt klart in i ett flow! Jag själv kände en stark lust att bara skapa en massa former i lera!

Som bildövning är det helt tillämpbart med mina elever - Vi kan lyssna på musik och låta barnen skapa med lerklumpen under bordet och sedan sätter vi samman detta till ett gemensamt konstverk!


Delövning två där vi i grupp skapade ett gemensamt konstverk talade mer till synen och intellektet och det stod därmed för andra kvalitéer såklart,  som samarbete, att ge energi åt varandras idéer, bekräfta varandra, där hittade vi snabbt en gemensam känsla av att vi befann oss under vatten och att det var sjögräs, havstulpaner och anemoner som vajade till ljudet av vågor....
Hade ingen kamera med mig denna kväll men en bild på havsväxter får symbolisera vårt konstverk!

           
Bildkällor:

che.gu.se

bioresurs.uu.se

marbipp.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar