VAD är det vi ser? Bildanalys och Det analytiska ögat

Då blev vår redan lilla grupp ännu mindre i torsdags efter Stinas föreläsning då Therese och jag bestämde oss för en sen diskussionskväll och ett bord fullt med tapas för att fördjupa oss i bildanalys.
Vi begrundade olika målningar men valde en av Claude Monet samt skulpturer av Jenny Ahlström  som hade viktiga gemensamma drag.
Två helt olika konstnärer från olika tider , en kvinna och en man, målare och skulptris.
Vi konstaterade att avsaknaden av detaljer var gemensamt för vårat urval och just detta tomrum  blev intressant att fundera kring.
Ögat är av gammal vana och erfarenhet där och fyller i, det vi redan vet.
Om vi istället hade haft ett detaljrikt foto , hade inte vår fantasi fått chansen att fundera på vad bilden vi valt föreställde.
Jag hade valt skulpturer i Papier-Maché för att det är ett material som jag arbetat tillsammans med barnen i och jag har haft just denna konstnär och dessa skulpturer som inspiration för dem att jobba i detta material. Så här kan form också se ut! Jag ville visa barn ett annat sätt att forma och berätta med skulptur.
Likaså är Claude Monets målning ett lätt sätt att arbeta med en prickteknik för att frammana en bild.

I den djupare analytiska granskningen finns många frågor att ställa sig som man inte får direkta svar på.

Då kittlas fantasin och vi måste anstränga oss lite mer att fundera på Vad är det vi ser?

Kan bilden också frigöra mer drömska scenarior eller undermedvetna fantasier?

Just friheten i tolkningen sätter igång möjligheter och ger lika många svar som det finns individer.

Det blir ett öppnare sätt att arbeta med konstbilder då det finns utrymme för tolkning.

Lite av detta tog Stina upp i sin föreläsning om att ge ögat makt. 
Stina påpekade att  vår hjärna försöker hela tiden tolka alla synintryck och ordna dem i mönster. Vår hjärna vill förstå och ha kontroll, Ofta av enkla orsaker som att dessa mekanismer ökar våra levnadschanser men ibland lurar hjärnan ögat.
Av all erfarenhet av verkligheten, så är hjärnan snabbare än ögat och fyller på med olika begrepp.
Stina gav ett talande exempel på hur ett stilleben byggts upp av vita föremål och en äggkartong med vita ägg.
Sedan färgsattes allt med en röd lampa så stillebenet badar i röda och rosa nyanser.
Om inte det analytiska ögat hade varit tränat så skulle de flesta ha målat äggen vita, av erfarenhet så är ju de flesta ägg vita, men i verkligheten dvs - i detta stilleben - var de ju rosa!
Där var det denna verklighet som avbildades, det vi ser framför våra ögon oberoende av tidigare erfarenheter.

Just denna träning av Vad är det vi ser? är grunden för allt seriöst bildarbete. Annars fastnar vi i schabloner.
Och hjärnan vill så gärna hålla oss kvar i våra schablonbilder. Alla träd ser ut på samma sätt tror hjärnan när det i verkligheten finns fler än tusen olika sätt att se på ett och samma träd!




Skulpturer av Jenny Ahlström: