Vad är en atelierista? När jag började på utbildningen hade jag bara en vag aning om begreppet , nu kanske jag börjar forma en mer nyanserad bild av ordet. Tankarna känns nya men ändå bekanta! Jag känner att i Reggio-filosofin finns en tillhörighet för mig som jag starkt identifierar mig med i mitt arbete som bildlärare. Det viktigaste för mig är dess komplexitet. Jag gillar verkligen att det inte finns några färdiga svar!! Det finns helt enkelt ingen färdig modell för hur atelieristan skall vara utan det är en dynamisk växelprocess mellan pedagog till barn och tillbaka till pedagog igen. Tack och lov för det!
Ett första steg var att omforma miljön i ateljén med barnen, till att bli ännu mer fylld med material, inspirationskällor både i form av barns bilder, konstnärers bilder men även ge plats för förändring. Nyckelord för mig idag i arbetet i ateljén är :
Sinnlighet, transformation( för barnens tankar) och lyhördhet. Jag påverkades mycket av Mias föreläsning om miljöns betydelse och inte minst studiebesöket i Kärra-Rödbo.
Sinnlighet, transformation( för barnens tankar) och lyhördhet. Jag påverkades mycket av Mias föreläsning om miljöns betydelse och inte minst studiebesöket i Kärra-Rödbo.
Jag refererar till Tarja Heikkös kompendium Barns estetiska läroprocesser.
” Ateljéarbetet är grunden för en komplex verksamhet där idéer och tankar är i rörelse”
Men hur skall jag då få syn på denna komplexa verksamhet? Svaret har jag hittat i att synliggöra processen. Genom foton, anteckningar, lappar på väggen över vad barnen säger! VAD ligger bakom ? – hur ser processen ut helt enkelt! Barnet skall själv få lov att hitta sin egen kunskap. Genom det lyssnande örat så måste atelieristan stå på barnens sida och bekräfta, uppmuntra och stödja. Allt kan sammanfattas i det lilla geniala ordet HÖRSTYRKA!! I arbetet i ateliern och i förlängningen i alla de hundra språken. Ödmjukhet är ett bra ord att alltid ha med i sin syn på barnet. Hur ska jag veta vad detta barn bär på för tankar? Lyssna, fråga och var intresserad .Jag måste vara den stödjande länk som behövs för att få barnet att våga utforska sina sinnen, sina språk, sitt eget uttryck, sitt lärande, sina tankar och hur vi kommunicerar dem till varandra. Jag citerar ur ”Lyssnandets pedagogik” av Åberg/Lenz Taguchi:
s.10:
”Hur gör vi vuxna egentligen när vi samtalar med barn? Min bild är att vi vuxna oftare är mer upptagna av att förmedla det vi kan och vet än att lyssna på barnens tankar. ”
Vad vet vi i förväg om vad barnet skall upptäcka i sitt utforskande?
Ingenting egentligen, jag fastnade verkligen för Reggios syn på "Det kompetenta barnet"!!
Jag citerar ur ”Exemplet Reggio Emilia – Pedagogik för demokrati och lokal utveckling ” red. Katarina Grut.
s.56 ” Möten med Loris Malaguzzi av Carlo Barsotti”
” Det är ett barn som man inte vet allt om- tvärtom vet man mycket lite – och som ständigt överraskar en som vuxen med sin kreativitet. De vuxna inklusive han själv, hade skyldigheten att ställa verktyg och erfarenhet till förfogande. Dessa verktyg och denna erfarenhet fick dock aldrig vara statiska och definitiva, utan ständigt i rörelse.”
Återigen en bekräftelse på att allt arbete måste vara dynamiskt och föränderligt ihop med barnen!
Detta leder mig fram till insikten att all utveckling sker tillsammans med andra!
Mina tankar behöver möta en ny tanke! Det är alltså viktigt att ateliern ingår i ett meningsskapande så att det inte bara blir en aktivitet. Att ingå i ett socio-kulturellt sammanhang.
"Tillsammans är vi starka" Bild från Sotenäs Förskola
Atelieristan behövs! Ja, jag tror verkligen att det behövs en atelierista på varje skola. Atelieristan skall helt enkelt ha ”Den visuella kompetensen” i arbetslaget. Det betyder att jag skall känna till hur man skapar bilder, känna till de olika materialen. Fast det krävs något mer - nämligen se värdet av all kultur och konst . Förmedla mångfalden i uttryckssätt.Våga låta barnen pröva och utforska dans, arkitektur, teater, musik m.m
Att vara atelierista är att vara en eldsjäl som kan stå på barnens sida och försvara alla estetiska uttryck . De hundra språken.
Jag refererar till Stina Braxells bok ” Skapande barn”.
s. 73: ” Tankarna som finns i huvudet förmedlas via händerna till pappret och bilden som växer fram ger nya signaler tillbaka till tanken och det kan bli en djupare förståelse av det man tecknar.”
För mig har denna utbildning stärkt mig i min redan starka tro på bilden som språk. Att se detta hos barnet och förmedla dessa djupare tankar hos barnet - tillbaka till barnet.
Tarja Häikkö berättar också om hur viktig den visuella kompetensen är i arbetet med barns bildskapande. På en av hennes föreläsningar nämner hon hur man i Reggios förskolor jobbar med Alla Bilder:
Verkligheten, fotot, närbilder, konstbilder, kartbilder och även 3 dimensionella bilder.
Verkligheten, fotot, närbilder, konstbilder, kartbilder och även 3 dimensionella bilder.
Föregångare.
Eftersom samhället utvecklats visuellt så otroligt mycket de sista 20 -30 åren förstår jag inte hur vi skall klara oss i skolan utan en atelierista! Atelieristan kan lotsa barnen in i ett bildkritiskt tänkande och ge barnen sina egna ögon mer makt. Så att de kan skapa sina egna bilder och motbilder. I sammanhanget är det intressant att läsa om andra bildpedagoger som utvecklat synen på barnets skapande.
En sådan man var Carlo Derkert (1915-1995). Han började redan på 50-talet att ge barnvisningar i konst på Nationalmuseum i Stockholm och som efter bildvisningarna uppmuntrade barnen att göra sina egna bilder.
Och så småningom, på 60-talet, initierade han barnverksamheten på Moderna museet, i och med att han blev intendent där.
UR boken Bildskapande i förskola och skola av Bendroth-Karlsson
s.21 skriver Carlo Derkert såhär:
”Barn är inte konstnärer. De målar och sjunger inte för att bli utställda på museum eller ha en konsert. De målar och sjunger för att upptäcka sitt eget språk. De undersöker sina känslor och tankar./…/Därför måste vi skydda dem från värderingar./…/ …vi måste låta dem skapa på sina egna villkor.”
En annan intressant förgrundsgestalt var konstfilosofen Herbert Read. I boken ”Bildskapande i förskola och skola”, kan man läsa mer om hans samhällskritik mot hur ensidigt vår kultur har prioriterat intellektet. På bekostnad av barns mer personlighetsutvecklande sidor.
Han initierade en debatt om estetisk fostran om fritt skapande och skrev boken ” ”Uppfostran genom konsten, 1956”
Han går till och med längre och menar att konsten är inte bara ett självändamål utan av betydelse för hela samhällsorganisationen. ( s. 19 . Bendroth-Karlsson )
En annan viktig person i sammanhanget var Howard Gardner som utvecklade teorin om ”Mångfaldiga intelligenser” ( boken heter Frames of Mind)
Detta var alltså ungefär samtidigt som Reggio filosofin utvecklades.
Om man summerar alla dessa pionjärers upptäckter inom området bildpedagogik , tror jag att man får en förklaring på varför man i Reggio Emilias förskolor så starkt tror på det fria skapandet!
Det analytiska ögat. På Stina Braxells senaste föreläsning citerar hon Loris Malaguzzi : ” ”Vår tid förödmjukar ögat.// Vårt samhälle skvalas över av glättade schablonbilder avsedda för snabb avläsning och konsumtion.
I vår tid ges alltså ögat en allt större roll, men syftet är bara att utnyttja och förnedra det.//
En god fostran till att verkligen kunna se måste dels befria från det passiva och osjälvständiga seendet, dels understödja det kreativa och kritiska.
Skapa en rörlighet i tankar och insikter”
I vår tid ges alltså ögat en allt större roll, men syftet är bara att utnyttja och förnedra det.//
En god fostran till att verkligen kunna se måste dels befria från det passiva och osjälvständiga seendet, dels understödja det kreativa och kritiska.
Skapa en rörlighet i tankar och insikter”
Av just denna anledning har jag verkligen insett att atelieristan måste vara med och fundera kring samtidskonsten för att förstå vilka bilder eleverna påverkas av. Frågor som hur skall vi använda bilder i undervisningen blir viktiga!
Att låta eleverna inspireras av konstbilder känns självklart men vilka bilder väljer vi ?
Hur undviker vi standardiserade bilder? Kan vi se på varje undervisningssituation utan förutfattade meningar och vara öppen för tvivel och motsägelser? Vill vi ha olikheter, ser vi dem som ett värde eller ett hot?
Vilket jämlikhetsbegrepp håller vi på att utveckla? Vad är delaktigheten i samhället värd? ( anteckningar från boken Project Zero )
Vilken form passar du i?
Bild från Solgläntans förskola, Kärra-Rödbo
Viktiga samtal. Jag tycker att studiebesöket på museet och även föreläsningen om samtidskonsten har varit viktiga för att skapa ett större perspektiv på bilder. Om inte den hade ingått i kursen hade inte atelierista utbildningen gett mig den tyngd som behövs för mig med de större barnen. Jag anser att det är just denna bildmedvetenhet som atelieristan måste ha i sitt arbete med barnen. Då kan man dra paralleller till vilka bilder barn ser omkring sig och förhoppningsvis få barnet att se på dem med nya ögon.
Öppenhet. Alltså likväl som man aldrig vet vad man skall upptäcka i skapandets ögonblick , kan man inte veta vilka svårigheter man skall stöta på. Om vi hela tiden vågar förhålla oss öppna till våra barn, vår omvärld, vår kontext, våra kolleger och vågar förändras och låta oss påverkas av detta så tror jag på att atelieristans helhetssyn är absolut nödvändig i allt skapande arbete med barn. Jag tror att där ligger styrkan i att arbeta med estetiska läroprocesser .
Referenser:
Bendroth-Karlsson: Bildskapande i förskola och skola, Studentlitteratur 2010
Katarina Grut : Exemplet Reggio Emilia –pedagogik för demokrati och lokal utveckling, Stockholm 2008
Braxell, Stina: Skapande barn - att arbeta med bild i förskolan. Lärarförbundet 2010
Häikiö, Tarja: Barns estetiska läroprocesser; Atelierista i förskola och skola. Göteborgs Universitet 2007
Reggio Children/Projekt Zero: Att göra lärandet synligt - barns lärande individuellt och i grupp (Originaltitel: Making learning visible). Reggio Emilia 2005 (2001)
Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi: Lyssnandets pedagogik. Stockholm 2005
Häikiö, Tarja: Barns estetiska läroprocesser; Atelierista i förskola och skola. Göteborgs Universitet 2007
Reggio Children/Projekt Zero: Att göra lärandet synligt - barns lärande individuellt och i grupp (Originaltitel: Making learning visible). Reggio Emilia 2005 (2001)
Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi: Lyssnandets pedagogik. Stockholm 2005
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaTAck Mia! jag ser det som att det är ett ständigt pågående arbete och dessa två terminer har gett mig oerhört mycket! Tack Själv för att du delade med dig så geneöst på din förskola!
RaderaJag ser det som en stor förmån att få denna möjlighet att vara en del av eran utbildning, jag lär hela tiden. jag upptäckte precis nu att en del av texten på någras bloggar inte kommit med så därför har jag lagt till den på nytt! Ha en skön sommar!
RaderaSusanne! Här i din blogg ser jag hur du lyfter in det du blivit drabbad av, du tänker på hur man kan lyssna mer och vilka sammanhang man skapar för barn! ” vilken form passar du i” är en härlig reflektion utifrån dina möten både i teorierna i böckernas värld, dina möten med gruppen och studiebesöken. Du beskriver att lyssnandet är en viktig del i atelieristans arbete och att man i den rollen måste stå på barnens sida och bekräfta, uppmuntra och stödja. Du beskriver på ett härligt sätt att i rollen ingår också att försvara bildens plats i skolan och att lyfta värdet på kulturen och konsten. Detta är en viktig aspekt av yrkesrollen tänker jag.
SvaraRaderaAtt det är viktigt att barn för erövra det analytiska ögat och skärpa sin blick är också en aspekt du lyfter i din blogg. Jag tänker att du kommer att fortsätta din resa och fylla på med förståelse och utmaningar och du har skapat ett viktig grund och sammanhang för det fortsatta arbete. Varmt lycka till i fortsättningen och tack för dessa två terminer! Hälsningar Mia