BILDANALYS:
Tarja gick igenom historiken runt sagoberättande från fabel och det muntliga berättandet till när Bruno Bettelheim på 70-talet formulerade mer psykoanalytiska teorier på barnbilder.
Historiskt har sagan alltid haft ett syfte att uppfostra barn i rätt och fel handlande och visat på faror som finns i vuxenlivet. Från början var det fabler, dvs ofta djur med olika mänskliga egenskaper. Barnen kunde identifiera sig med de olika djurens egenskaper. Kyrkomålningar på väggarna är också bilder som fanns före boktryckarkonsten på 1400-talet. Sedan kom bilder i den bibliska traditionen där man visade historier ur evangelierna. Många som inte kunde läsa kunde ändå leva sig in i Bibelns budskap. Bruno Bettelheim menade att sagan har en katharsisk effekt på barnen, dvs genom att lyfta fram olika karaktärer kan barnen träna sig på och förstå mönster i sitt beteende.
Allt för att kategorisera världen och få verktyg att lösa existensiella frågor.
Ex.vis( egen reflektion) Det kan vara Hans och Greta som går för långt hemifrån och träffar på häxan i pepparkakshuset.
Det kan vara Askungen som förmedlar frågor om dygd, förnöjsamhet med sin lott i livet och att belöningen kan komma om man tror på drömmen om lycka. Det kan vara kraften i att konfrontera något hotfullt, så kysser man grodan eller slänger den i väggen kan den förvandlas.
När vi då kastade oss över Tove Janssons "Den farliga resan" fick vi analysa på 2 olika nivåer:
1. Denotativ Nivå -vad är det jag ser? och 2. Den konnotativa nivån - Vad är det jag inte kan se?
Vi tittade bara på bild nr.2.
Egna tankar om Svårigheter och reflektioner:
Det var intressant att försöka förhålla sig objektivt analyserande för att titta på färg, form och komposition i bilderna.
Det var väldigt svårt att inte gå in och tolka och vår grupp hade diskussioner om just detta , hur lätt vi gör tolkning av bilder utifrån olika erfarenheter som : kön, klass, kulturell kontext, geografisk tillhörighet,tidigare erfarenheter bland annat.
På den Konnotativa nivån såg vi mycket intressanta spel mellan motsatser. Mörk/ljus, trygg/otrygg, rörelse /stillhet.
Vad detta symboliserar blev ju en psykologisk tolkning av hur vi trodde att Tove Jansson ville skildra den lilla till synes vanliga flickan i gräset med sin söta katt bredvid sig och hennes äventyr. Vi diskuterade bland annat om hon blev rädd för katten eller om katten blev rädd för henne? I sammanhanget funderade vi också på om vi känner oss så berörda p g a att vi bor i Skandinavien och känner igen det "nordiska ljuset" i bilderna. Hur ser ett barn från Somalia på dessa bilder?
Vi diskuterade också den transformativa underliggande betydelsen av bild nr, 2 . Vad har hänt i berättelsen eftersom bilden plötsligt hade en helt annan suggestiv stämning mot bild nr. 1. Just transformationen in i en annan värld tror vi att denna bild ville förmedla. Det är ett skymningsljus i bilden, vi befinner oss mellan dag och natt. Har flickan somnat och bara drömmer? Även bildmässigt finns det en spegling av solen , eller är det månen som gör att man inte riktigt vet i vilket landskap man befinner sig...
För barn som hör på denna saga så är bilderna väldigt starka och berör väldigt mycket med sitt färg och formspråk.
De lämnar ingen oberörd, livet är fyllt av faror, äventyr och utmaningar och den lilla vanliga flickan visar sig bära på ett stort mod inom sig! När vi fick höra Tarjas redovisning av Tove Janssons livserfarenheter så kändes hela bildberättelsen som en biografisk skildring. Men eftersom den inte är uttalat personlig utan rör sig på en mer arketypisk nivå så kan man själv och de barn som ser bilderna identifiera sig med den. Min egen reflektion är att boken handlar om en inre resa som Tove själv har gjort. men den blir allmängiltig och skänker tröst. En skog kan vara dyster och mörk när man går in i den, men ljus och vacker då man vandrar vägen tillbaka. Det var intressant att få denna bildanalys och jag kopplar genast samman bildanalysen med föreläsningen om Det analytiska Ögat och hur viktigt det är med Visuell Kompetens när vi arbetar med bilder med barn.
Eftersom bilder ofta rör sig på en mer subjektiv, transformerande nivå kan de ibland berätta viktiga saker för oss om vad barnen egentligen vill berätta och förmedla. Sen behöver man inte tro att barn som bara ritar vapen har problem med sin aggressivitet men jag tycker att man som pedagog har ett ansvar att se , och då menar jag verkligen SE på barns bilder och prata med dem om vad de vill förmedla. Likaså tror jag att när ett barn vill höra samma saga om och om igen så betyder det att det finns något i sagan som attraherar barnet i själen och att det för varje gång det hör sagan, bearbetar en problematik som finns inom barnet också. Jag tror att sagor kan göra det omedvetna medvetet. Sagor är Viktiga!Det finns en massa spännande litteratur i ämnet som jag kan rekommendera:
Åke Högberg: "Att utvecklas med symboler" har exempelvis skrivit om Tove JAnssons bok: "Det osynliga barnet" och kapitlet heter Att få ett eget ansikte.
Katta Nordenfalk: Barns Bilder - och solen lyste blå : s. 26:
" "Sagor, myter och inte minst egna bilder är de medel varmed demoner kan bindas och rädslan försvinna. Binds de inte visar de sig som våld i barnets beteende, våld som inte har någon logisk orsak. Rädsla är ett viktigt tillstånd i barnets mentala tillvaro. Vi ska inte bespara barnet rädslan utan hjälpa dem att bearbeta den i en fantasivärld."
Knut Brodin: "Barnbild och bildspråk"
En del av bild nr 2. Källa: Google.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar