Efter en inspirerande föreläsning av Pernilla Mårtensson i torsdags kunde jag glatt konstatera att just i vår Bilddramagrupp på Hammarkullsskolan har vi en planering i vår att ta in just nonsensord och ramsor som barnen själva har hittat på.
Vi har börjat terminen med att prata om längtan och vi lär just nu barnen en sång om Rymden.
Allt för att så småningom komma fram till barnens egna dikter och sagor om Längtan.
Varje gång vi träffas får barnen berätta sina egna sagor utifrån de bilder de gjort. Vi följer inte någon speciell saga och vi läser inte utan håller på med det egna berättandet , det egna bildskapandet och så småningom skrivandet. Detta för att vi i gruppen har en elev från särskolan med som inte kan skriva ännu. Så småningom kommer barnen att få skapa sina egna böcker med både bilder och ord.
Pernillas teorier som hon tog upp om WHOLE LEARNING var intressant och jag vill veta mer om metoden- och vikten av att imitera för att se och härma och också lära sig genom detta känns som en viktig pusselbit i språkutvecklingen. En annan viktig sak som fastnade hos mig är Carina Fasts uppmaning att ta vara på barnets värld genom "Pokemon och Barbie"
Vilka saker är viktiga för barnen? Vad längtar de efter? Vad drömmer de om? Vilken värld lever de i?
Om vi kan bygga den där bron in till barnets värld och får lov att titta in genom dörren så blir utforskandet och lärandet mera vitalt och överraskande ! Kanske var det det som menades med att pedagogen och barnet skapar ett tredje område i detta mötet - som i alla möten oss människor emellan.
En del av en nonsens sång från vår Kulturskola:
Ajka, solajka,larri larri vajka
orrå kockå bara bluff och båg....
Låten finns tonsatt av nusikhandledarna och var med på Allsången i Angered 2006
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar