Alternativ reklam på stan i Göteborg just nu!

De flesta har väl lagt märke till The Art Break i skyltskåpen i stan. JCDecaux s...om äger skåpen slår ett slag för konsten ute i gatumiljön. Konstnären bakom verken är Per-Ivar Lindkrantz.
Jag blir i alla fall lite glad av att möta annat än reklam!
www.jcdecaux.se/theartbreak/

Egen skapande bilduppgift 3

"Nyskapande i tredimensionella material"

Jag jobbar ofta med barnen i återvinningsmaterial och kände mig först lite begränsad av uppgiften eftersom jag såg flera av barnens alster för mina ögon. Men materialet som jag valde ur skrothörnan blev en bit frigolit, en elkabel och , några kilar i trä och en bit av en gammal trävisp. Jag sammanfogade dessa delar med limpistol. Skapelsen blev ganska enkel och jag kände att det fanns ett spel emellan hur föremålen relaterade till varandra, Jag kände att  det blev mer som en scen , än ett föremål, som ville säga något till mig.

Jag bestämde mig då för att skapa en liten berättelse runt mitt verk och frågade barnen vad de tyckte att mitt verk föreställde. Först förklarade jag att detta var en uppgift som jag skulle göra på min kurs och vilka förutstättningarna var för mig.
Jag fick en hel del tips på titlar som jag redovisar nedan:

Kortslutning- Diskkran med vatten- Regnbåge med träd - Vattenkranen - Blomma-Elektricitet - Träddusch -
Rinnande vatten - Gatlykta som lyser på träd.

Det intressanta med detta var att barnens och mina associationer gick väldigt mycket åt samma håll. Jag såg en liten scen ute i naturen framför mig. Jag tänkte på det stormiga trädet som lutade sig över en liten vindpinad buske . En trädgårdsslang med vatten som ger nytt liv åt en gammal förtorkad buske i rabatten. Mina associationer gick också åt högtalare med information som man kan höra ibland då man väntar på spårvägen.
Steg 2 i min process var att undersöka vad som kunde hända då jag tog ut verket i en miljö i naturen . Men för att ha något att jämföra med ville jag också titta på verket inomhus för att se om det då ville säga något annat till mig. Jag insåg att ett konstverk kan ha helt olika budskap beroende på i vilken omgivning det befinner sig!
SÅ HÄR SÅG DET UT UTOMHUS: Jag har nu lagt till naturmaterial som löv, mossa, torrt gräs.

OCH NÄR JAG KOM IN BLEV DET ETT ANNAT UTTRYCK; Nu la jag återigen till nya föremål för att leka med betydelser.....

Jag har alltså provat konstverket på olika platser och tänker att detta är en fördjupning av att jobba med skrotskulpturer. Vad händer då de står i dessa olika miljöer? Hur förändras uttrycket inne/ute? Jag ville också jobba med storleken och vilken skillnaden blir i uttryck om man ändrar på skalan. Skala är ju alltid i förhållande till något annat - dvs i en stor omgivning kan verket bli litet och försvinna. Man kan också genom att fotografera det i olika perspektiv förskjuta betydelsen och vrida och vända på perspektiven. Som när barnen tecknar de mest betydelsefulla personerna störst, i en teckning Eftersom jag ofta arbetar med skrot och tidigare i höstas redovisade några av barnens alster ( se blogg OM FILURER 3/11 2011 samt RETURSKULPTUR 26/9 2011) så tänker jag att nu skall jag ta med barnen ut i närområdet så kan vi undersöka vad skulpturerna vill förmedla till oss utanför klassrummet!! Då kan vi också leka med perspektiv och skalor och betydelser.

Det var roligt att undersöka konstverket på olika platser och leka med olika betydelser genom att lägga till rekvisita. Jag skulle lätt kunnat fortsätta med utforskandet och flyttat runt det lilla konstverket i nya miljöer och prövat hur uttrycket skulle ändras ännu mer radikalt! Hade tankar på att låta det flyta på vatten men hittade inget bra vattendrag under min lilla promenad!Tänkte också på om det kanske kunde skrämma ankorna eller om det skulle flyta bort från mig, så det fick vara!

En Battle på HDK

Måste bara skriva ner mina färska intryck från gårdagens Battle!
Så mycket förutfattade meningar man kan ha när man ställs inför en ny uppgift! Alla grupper fick 1,5 timme på sig att öva in en scen eller ett scenario för att visa upp hur man kan arbeta med ljus.

Vi diskuterade mycket noga och ingående tillvägagångssättet, tiden, dramatiska effekter. Vi vände och vred på tankarna för att verkligen ge våra kursdeltagare en häftig upplevelse av ljus. Vår grupp skulle visa upp en jättehäftig ljusscen med väl inövade moment av ett stegrat ljus! Vi skulle börja i ett kolmörkt rum med ett litet stearinljus som tänds och som sedan skulle sluta i en ljusshow på overheaden!
Men vad händer istället?
Jo, Istället fick vi Battla oss igenom en redovisning, dvs försöka improvisera i stunden, slänga våra invanda redovisningsmönster åt sidan, sporras av de andras framträdanden och ta för oss, glänsa i oss själva som ljus och släppa på blyghet, hämningar, invanda roller och LEKA!!!
Ja, vi kastades in i ett helt nytt sätt att redovisa på som verkligen satte fingret på frågor som:
- "Var befinner jag mig i för position eller roll då jag vill visa min kreativitet?!"
Det är lätt att vara en duktig lärare/pedagog och visa upp hur mycket idéer man har, och att visa hur mycket man kan.
- Vilken är min "comfort Zone"?
Jag är ju van vid att stå där framme och leda , visa och förklara. Det känns tryggt att alltid vara samma slags lärare.

- Vad är mina preferenser för det estetiska då man ställs inför en ny utmaning?
Vi tyckte att vi valde ett mångfacetterat sätt att visa upp olika sätt att uttrycka ljus på...Men om det mångfacetterade ändå bara är en liten del av spektrat???

- Vad tror jag är intressant att visa upp för barnen?
Vi valde en magisk ingång, lite klassisk sagostämning och sedan en fräck rolig robotaction del... Varför tror vi att det är vad barnen vill ha?

- Vilken lärarroll visar jag upp för barnen?
Vågar vi släppa på kontrollen ibland för att släppa fram improvisationen och leken i samspelet med barnen eller är även den fria delen i lärandet inom gränsen för kontroll?

Sammanfattningsvis ställer jag mig frågan :Hur långt vågar vi släppa in andras idéer och ta intryck av dem?
All undervisning handlar ju om att vara lyhörd för relationer och varje relation är ju individuell så hur mycket MOD har vi att se varje enskilt barn och ta hänsyn till vilken roll barnet vill spela - undervisningen handlar ju lika mycket om mottagandet hos barnet.Om inte kunskapen förmedlas och tas emot spelar det ju ingen roll hur mycket jag kan om mitt ämne!


Tack för en härligt befriande uppgift som gav mycket mer än om vi bara skulle ha fått visa upp det vi redan kan!!Vi kastades ut ur våra bekvämlighetszoner och ett kreativt kaos uppstod!

Reflektionsmix från Stinas o Tarjas föreläsningar

Nya ord -  nya intryck -  nya tankegångar.

Varje ord har en viktig innebörd och flera återkommer eller beksriver ibland olika delar av samma process tänker jag....

Enligt Vygotskij finns en gång i processen i barns skapande som han beskriver som att först  SE- att ta intryck - sedan HÄRMA- försöka rita av och återskapa. Under skapande processen där barnets kreativitet är med så uppstår moment av NYSKAPANDE.

Vygotskij pratar också om Fantasi och Minne . Tarja förklarar teorierna med att allt lärande befinner sig i ett kontinuerligt NU där vi har erfarenheter/historen bakåt med oss och är på väg in i Framtiden som är utmaningen där vi använder oss av dessa färdigheter Fantasi och Minne. Vilka minnesstrategier har barn?? Jo de sorterar och analyserar. JAg tänker: En del barn har svårt att sortera, dessa barn med olika syndrom har ju just en uppmärksamhetsstörning, de tar in för många intryck.

Stina pratar om vikten av att känna till var i klotter/bildutvecklingen barnet befinner sig för att kunna stötta och pusha barnet vidare ur sin APPROXIMALA zon.

Tarja pratar om VISUELL KOMPETENS - hur viktiga bilder är, vilka bilder vi väljer. Enligt Roland Barthes är vissa bilder s.k "PUNCTUM" bilder. dvs de beskriver processen tydligare.

Det analytiska ögat måste ta ställning OM ETIK -Kan bilder ljuga? OCH ESTETIK - Kan det vackra ta över?

Tarja pratar också om förmåga att se visioner som ett sätt att hitta kreativa lösningar.

Italienarna kallar det Previsionalità.

KREATIVITET är det som blir av att använda sin fantasi. Fantasin är motorn....

Tove Jansson pratar om DEN FARLIGA RESAN som vi skall ha bildanalys på nästa vecka.

Nu tog atelieristautbildningen ett nytt kliv framåt för mig igen denna veckan och jag fördjupar mig igen i teoribildningar om DET VISUELLA!!!!

Stinas uppgift

Att möta ett nytt material för första gången.

Under hösten arbetade jag i ett konstprojekt med de minsta barnen ( 2 -3 år) på en förskola i Mölndal och introducerade olika färger, tekniker och skapande. Ett av materialen var Kol och barnen fick pröva på detta för första gången.Eftersom arbetet är en s.k serie som genomfördes med VG-regionens kulturpengar, hade vi träffats några gånger innan vi skulle teckna men jag kände inte barnen speciellt väl.
Men naturligtvis hade jag med mig flera av de vana förskollärarna och fick under ett tillfälle möjlighet att stå vid sidan av och se och observera hur barnen för första gången använde kolkrita. Jag tittade på två av pojkarna som förhöll sig helt olika till kolet. De var båda precis 2 år gamla men den ene pojken ( A ) var försiktig och avvaktande medan den andre pojken ( B ) förtjust gav sig hän i skapandet.Pojke B använde en kolkrita i varje hand och ritade ibland med båda samtidigt. Pojke B fortsatte tills allt blev en enda svart dimma och suddade med händerna över pappret. Hans papper blev också tecknat på från alla olika håll. Pojke A var mera försiktig och tog fler pauser i sitt arbete och tittade mycket på sin kolkrita.Han tecknade bara från ett håll hela tiden.
Pojkarna hade dock samma fascination för vad som hände på pappret . Båda började först dra några streck sedan undersökte de sina fingrar.De petade med fingret för att se om färgen satt för evigt kvar på pappret eller hur den skulle bete sig. Ingen av pojkarna hade någon speciellt utvecklat språk utan uttryckte sig med enstaka ord. Eftersom jag alltså inte kände barnen innan får jag bara förlita mig på förskollärarnas betygelser att de båda tyckte det var spännande fast de närmade sig kolet på olika vis.Min reflektion är att bilderna visar hur viktigt utforskandet och processen i sig är för de minsta barnen och hur de var totalt ointresserade av ett färdigt resultat. De arbetade i cirka 20 min. och jag tyckte det var ganska lång tid för så små barn.De gjorde 2 bilder var på denna stund och pappret var stort som ett A3.


Pojke A på bild 1-5

1.

2.

3.

4.

5.

Pojke B på bild 6-10.

6.

7.

8.

9.

10.

Hur hänger en pedagogisk miljö ihop med det skapande arbetet?

I de förskolemiljöer som vi besökt under hösten så ser man ett klart och tydligt sammanhang mellan pedagogik och skapande.  
Det jag ständigt återkommer till i dessa miljöer är: Sinnlighet , Förundran och Nyfikenhet som de tre ledorden för en kreativ miljö. Dvs de skapar förutsättningar för ett skapande.
Men en miljö måste ju också ha en struktur inbyggd, en tanke med själva användandet.Och hur kan man tillämpa frågan på en annan lärandemiljö än förskolan? Så nu skall jag försöka relatera frågan till min specifika arbetsituation.
På min egen arbetsplats ( en bildateljé på Kulturskolan ) har jag rejäla ytor, många platser att välja att vara på, lätttillgängliga material , mycket material fast på bestämda platser och en struktur på lektionerna som både lär och ger kunskap och som skapar en trygghet att försöka själv.Detta är ju inte alls något unikt utan finns ju på förskolan också men eftersom mina elever är större behöver de också andra utmaningar att lära sig. Därför är det inte bara den yttre miljön som är viktig utan förhållningssättet. Vad kan hända när jag går in i det här rummet? Vad är tillåtet här? Hur använder jag dessa redskap i det här sammanhanget? Vem blir jag i det här rummet?
Eller om inte den vackra ytan fylls med innehåll blir det meningslöst därför är den pedagogiska tanken alltid så viktig!

Jag introducerar olika material och olika tekniker gång för gång men efterhand som barnen blir vana vid olika uttryck så får de själva kombinera och plocka fram det de behöver.De uppmuntras till självständighet.
Om man skall måla måste man ju veta en massa om färg till exempel. Vad är färg? Hur reagerar två färger som möts i en bild? Är en blå färg alltid samma om det finns en grön bredvid eller om det finns en orange?
Färg ,för mina barn i min undervisning, är alltså förutom det sinnliga i upplevelsen också en källa till kunskap, en ökad självsäkerhet med materialet.De lär sig genom konkreta erfarenheter. 
För att sporra deras vilja att våga måste man gå på en balansgång mellan trygghet och utmaning. Tryggheten kan miljön till vissa delar stå för - de vet hur akrylfärg fungerar, de vet var den finns och de vet att man inte har samma papper till teckning som till akvarellfärg.
Men jag vill också få barnen att som Vygotskij säger: "Köra upp nya hjulspår" dvs att arbeta med bildskapande som ett sätt att utveckla sitt kreativa seende.
Där är både det sociala sammanhanget , att vara en del i en grupp och att få plats som individ viktigt!
En trygg repektfull attityd mot varandra där vi lyssnar på varandra. Där är värderingar som demokrati och medbestämmande viktiga för att alla skall få känna att de får finnas som de personer de är. OM toleransen är hög och det finns en respektfull attityd där olika åsikter får finnas - så vågar jag skapa mina egna bilder utan att någon retas, skrattar eller hånar min bild.

Ett barn som är inne i en kreativ process för en inre dialog mellan sig själv och bilden. Ofta är lektionerna och bildskapande  en tyst process, en akt av inåtvändhet eller om man så vill- en självreflektion. Så skall det få vara men lika ofta kan det vara viktigt att få härma sin kompis och imitera något som är fint - så
Tillåtande av varje barns uttryck är viktigt!
Och sist men inte minst: reflektionen, eftertanken, vi pratar om vad som hände, svårigheter och erfarenheter.
I det sammanhanget är det viktigt att saker får stå kvar framme och att arbeten kan fortsätta få pågå. Det är också viktigt att bilder får hänga på väggarna och att vi på så sätt får en ny blick för det vi gjort varje gång vi ser den! Så tre ord till: Reflektion, Kontinuitet och Bekräftelse.



Det skapande arbetet är ju en process som innefattar hela mitt jag. Där finns plats för min historia . Där finns mina erfarenheter med likaväl som att slumpen eller intuitionen ska få styra.

En kreativ pedagogisk miljö

Vad är en Kreativ pedagogisk miljö?

Efter att ha gått runt på Solgläntans förskola med kameran i högsta hugg kommer jag hem och börjar undersöka mina bilder.

Vad har fångat min uppmärksamhet? Vilka miljöer fastnade jag för?
I de miljöer jag fångades av fanns det ett inslag av det sinnliga.
Mjuka tyger som hängde ner från taket, hur känner barnen sig när de går in i en tygdusch? Frasar det? Blir färgerna på kompisens ansikte annorlunda?
Känner barnet sig som om det får försvinna en stund? Om jag inte syns finns jag kvar då?
Massor av naturmaterial att röra vid, att lukta på. att stryka med fingret längs - vad ropar detta på hos barnet? Frammanar det deras fantasi? Vad kan den här kastanjen likna? Eller får det barnet att förundras över mångfald? Inte en pinne ser ju exakt likadan ut som någon annan...
Såpbubblorna som dansade ner över våra huvuden? Vilka frågor ställer dem till barnet? Hur känner barnen det då såpbubblan träffar deras fötter och går sönder? Säger det något om livets förgänglighet och ömtålighet?

Vad viskar en kastanj i ditt öra? Vad susar en pinne för sagor om den får liv?
 
Vad kan ljuset få dig att se och upptäcka?
För mig är det många frågor som får plats att finnas i en kreativ miljö! Framförallt att det ges utrymme för förundran - hur kan verkligheten se ut om man vrider på perspektiven lite grann?

Men jag fastnade också för de utrymmen som ställts i ordning för barnens fria skapande med färg och pensel.
En sak jag funderade över var varför de ofta var så små utrymmen - skapande kräver ju mycket rum! Men en stor rejäl ateljé fann jag med underbara sittplatser på stubbar som i skogen med tovade små sittlappar i ull! Där fanns också stora spännpapper på väggen och mjuk härlig lera färdig att knåda!

Jag tror att grunden för det kreativa ligger i nyfikenhet.
OM vi inte är nyfikna, vill vi inte undersöka saker och om vi inte frågar oss varför och hur, så väcks inte lusten att skapa. Därför ser jag det som viktigt att ge plats för undersökande , upptäckt och nyfikenhet under väldigt fria former, dvs utan givna svar. Som ett grundforskande eller som att ge sig ut på en upptäcksresa utan givet mål men med trygga förankringar i vuxna som håller i kartan ifall barnet går vilse.

Detta såg jag bland annat i barnens utforskande av vad en staty kan vara eller hur en byggnad kan se ut, där barnen hade gjort fantastiska bilder!!!