Hur hänger en pedagogisk miljö ihop med det skapande arbetet?

I de förskolemiljöer som vi besökt under hösten så ser man ett klart och tydligt sammanhang mellan pedagogik och skapande.  
Det jag ständigt återkommer till i dessa miljöer är: Sinnlighet , Förundran och Nyfikenhet som de tre ledorden för en kreativ miljö. Dvs de skapar förutsättningar för ett skapande.
Men en miljö måste ju också ha en struktur inbyggd, en tanke med själva användandet.Och hur kan man tillämpa frågan på en annan lärandemiljö än förskolan? Så nu skall jag försöka relatera frågan till min specifika arbetsituation.
På min egen arbetsplats ( en bildateljé på Kulturskolan ) har jag rejäla ytor, många platser att välja att vara på, lätttillgängliga material , mycket material fast på bestämda platser och en struktur på lektionerna som både lär och ger kunskap och som skapar en trygghet att försöka själv.Detta är ju inte alls något unikt utan finns ju på förskolan också men eftersom mina elever är större behöver de också andra utmaningar att lära sig. Därför är det inte bara den yttre miljön som är viktig utan förhållningssättet. Vad kan hända när jag går in i det här rummet? Vad är tillåtet här? Hur använder jag dessa redskap i det här sammanhanget? Vem blir jag i det här rummet?
Eller om inte den vackra ytan fylls med innehåll blir det meningslöst därför är den pedagogiska tanken alltid så viktig!

Jag introducerar olika material och olika tekniker gång för gång men efterhand som barnen blir vana vid olika uttryck så får de själva kombinera och plocka fram det de behöver.De uppmuntras till självständighet.
Om man skall måla måste man ju veta en massa om färg till exempel. Vad är färg? Hur reagerar två färger som möts i en bild? Är en blå färg alltid samma om det finns en grön bredvid eller om det finns en orange?
Färg ,för mina barn i min undervisning, är alltså förutom det sinnliga i upplevelsen också en källa till kunskap, en ökad självsäkerhet med materialet.De lär sig genom konkreta erfarenheter. 
För att sporra deras vilja att våga måste man gå på en balansgång mellan trygghet och utmaning. Tryggheten kan miljön till vissa delar stå för - de vet hur akrylfärg fungerar, de vet var den finns och de vet att man inte har samma papper till teckning som till akvarellfärg.
Men jag vill också få barnen att som Vygotskij säger: "Köra upp nya hjulspår" dvs att arbeta med bildskapande som ett sätt att utveckla sitt kreativa seende.
Där är både det sociala sammanhanget , att vara en del i en grupp och att få plats som individ viktigt!
En trygg repektfull attityd mot varandra där vi lyssnar på varandra. Där är värderingar som demokrati och medbestämmande viktiga för att alla skall få känna att de får finnas som de personer de är. OM toleransen är hög och det finns en respektfull attityd där olika åsikter får finnas - så vågar jag skapa mina egna bilder utan att någon retas, skrattar eller hånar min bild.

Ett barn som är inne i en kreativ process för en inre dialog mellan sig själv och bilden. Ofta är lektionerna och bildskapande  en tyst process, en akt av inåtvändhet eller om man så vill- en självreflektion. Så skall det få vara men lika ofta kan det vara viktigt att få härma sin kompis och imitera något som är fint - så
Tillåtande av varje barns uttryck är viktigt!
Och sist men inte minst: reflektionen, eftertanken, vi pratar om vad som hände, svårigheter och erfarenheter.
I det sammanhanget är det viktigt att saker får stå kvar framme och att arbeten kan fortsätta få pågå. Det är också viktigt att bilder får hänga på väggarna och att vi på så sätt får en ny blick för det vi gjort varje gång vi ser den! Så tre ord till: Reflektion, Kontinuitet och Bekräftelse.



Det skapande arbetet är ju en process som innefattar hela mitt jag. Där finns plats för min historia . Där finns mina erfarenheter med likaväl som att slumpen eller intuitionen ska få styra.

En kreativ pedagogisk miljö

Vad är en Kreativ pedagogisk miljö?

Efter att ha gått runt på Solgläntans förskola med kameran i högsta hugg kommer jag hem och börjar undersöka mina bilder.

Vad har fångat min uppmärksamhet? Vilka miljöer fastnade jag för?
I de miljöer jag fångades av fanns det ett inslag av det sinnliga.
Mjuka tyger som hängde ner från taket, hur känner barnen sig när de går in i en tygdusch? Frasar det? Blir färgerna på kompisens ansikte annorlunda?
Känner barnet sig som om det får försvinna en stund? Om jag inte syns finns jag kvar då?
Massor av naturmaterial att röra vid, att lukta på. att stryka med fingret längs - vad ropar detta på hos barnet? Frammanar det deras fantasi? Vad kan den här kastanjen likna? Eller får det barnet att förundras över mångfald? Inte en pinne ser ju exakt likadan ut som någon annan...
Såpbubblorna som dansade ner över våra huvuden? Vilka frågor ställer dem till barnet? Hur känner barnen det då såpbubblan träffar deras fötter och går sönder? Säger det något om livets förgänglighet och ömtålighet?

Vad viskar en kastanj i ditt öra? Vad susar en pinne för sagor om den får liv?
 
Vad kan ljuset få dig att se och upptäcka?
För mig är det många frågor som får plats att finnas i en kreativ miljö! Framförallt att det ges utrymme för förundran - hur kan verkligheten se ut om man vrider på perspektiven lite grann?

Men jag fastnade också för de utrymmen som ställts i ordning för barnens fria skapande med färg och pensel.
En sak jag funderade över var varför de ofta var så små utrymmen - skapande kräver ju mycket rum! Men en stor rejäl ateljé fann jag med underbara sittplatser på stubbar som i skogen med tovade små sittlappar i ull! Där fanns också stora spännpapper på väggen och mjuk härlig lera färdig att knåda!

Jag tror att grunden för det kreativa ligger i nyfikenhet.
OM vi inte är nyfikna, vill vi inte undersöka saker och om vi inte frågar oss varför och hur, så väcks inte lusten att skapa. Därför ser jag det som viktigt att ge plats för undersökande , upptäckt och nyfikenhet under väldigt fria former, dvs utan givna svar. Som ett grundforskande eller som att ge sig ut på en upptäcksresa utan givet mål men med trygga förankringar i vuxna som håller i kartan ifall barnet går vilse.

Detta såg jag bland annat i barnens utforskande av vad en staty kan vara eller hur en byggnad kan se ut, där barnen hade gjort fantastiska bilder!!!

LENNART HELLSINGS BAGARE

Fortsätter mitt sökande efter inspirationskällor till rim och ramsor och blir nostalgiskt överförjust då jag hittar en gammal bekant ! Bagare Bengtsson

http://youtu.be/2IO3THjgyJM

Barns kreativa språk

Efter en inspirerande föreläsning av Pernilla Mårtensson i torsdags kunde jag glatt konstatera att just i vår Bilddramagrupp på Hammarkullsskolan har vi en planering i vår att ta in just nonsensord och ramsor som barnen själva har hittat på.
Vi har börjat terminen med att prata om längtan och vi lär just nu barnen en sång om Rymden.
Allt för att så småningom komma fram till barnens egna dikter och sagor om Längtan.
Varje gång vi träffas får barnen berätta sina egna sagor utifrån de bilder de gjort. Vi följer inte någon speciell saga och vi läser inte utan håller på med det egna berättandet , det egna bildskapandet och så småningom skrivandet. Detta för att vi i gruppen har en elev från särskolan med som inte kan skriva ännu. Så småningom kommer barnen att få skapa sina egna böcker med både bilder och ord.
Pernillas teorier som hon tog upp om WHOLE LEARNING var intressant och jag vill veta mer om metoden- och vikten av att imitera för att se och härma och också lära sig genom detta känns som en viktig pusselbit i språkutvecklingen. En annan viktig sak som fastnade hos mig är Carina Fasts uppmaning att ta vara på barnets värld genom "Pokemon och Barbie"
Vilka saker är viktiga för barnen? Vad längtar de efter? Vad drömmer de om? Vilken värld lever de i?

Om vi kan bygga den där bron in till barnets värld och får lov att titta in genom dörren så blir utforskandet och lärandet mera vitalt och överraskande ! Kanske var det det som menades med att pedagogen och barnet skapar ett tredje område i detta mötet - som i alla möten oss människor emellan.


En del av en nonsens sång från vår Kulturskola:

Ajka, solajka,larri larri vajka
orrå kockå bara bluff och båg....

Låten finns tonsatt av nusikhandledarna och var med på Allsången i Angered 2006

Utställning på Frölunda Kulturhus 12 januari

                              Mats Bergmans. Foto: Phil Jamieson.

"Dansglädje och empati för djuren är temat i nästa utställning ”Sverige dansar för Djurens Rätt”. I en fotoutställning med bilder från föreningen Djurens Rätts kalender för år 2012 visas kontakten mellan människor och djur när den är som bäst ."


Detta är ett utdrag ur katalogen från Frölunda Kulturhus och just denna bild stod jag länge framför och undrade vad det var som var så absurt med den??
Ett gäng glada killar med oklanderligt vita byxor med breda soliga leenden framför en liten getaflock med smutsiga klövar och butter uppsyn. Kanske det var kontrasten som fångade mig först?
Hela utställningen kändes som en märklig manifestation. vad hade detta att göra med djurens rättigheter tänkte jag? Texterna gav heller ingen vägledningöver vad man ville visa på. Vilka förhållanden ville man ändra på? Var det djurens rätt att ha en mänsklig husse eller matte? Eller är det människans rätt att ha ett husdjur? Som hundägare vet jag hur lätt vi människor överför mänskliga egenskaper på hunden utan att veta hur en HUND fungerar. Deras kommunikation är väldigt olik vår kommunikation tillexempel tittar vi människor varandra i ögonen för att hälsa men hos hunden uppfattas det som ett hot. 

Det fanns en text som var väldigt märklig som handlade om hur dansbandet Klaz-Ingelaz gärna ville medverka till att ändra på normer genom att visa att gäss inte är dumma, eller något i den stilen, vem sa att gäss var dumma?? Inte den som har levt med gäss i alla fall.
Kontakten mellan dansbandsmusikerna och djuren var till 80 % fejkad, djuren var "lånade" men skulle stå som ett attribut för kärlek mellan människa och djur. Men många gånger upplevde jag det som att djuren var en assesoar till artisterna, som en snygg väska eller en kuliss.Det fanns helt enkelt ingen kommunikation mellan djuren och artisterna. Det var provocerande för mig som är en sann djurvän och vet vilken kontakt man kan ha med djur och vad de kan betyda. En del av bilderna där artisten umgicks med sitt eget djur så syntes skillnaden med en gång!

Däremot är ju inte syftet dåligt för det och säljer man många kalendrar för den goda sakens skull så spelar det kanske ingen roll. Men varför inte visa på de situationer som verkligen visar på sann kommunikation mellan djur och människa, tänkte jag.... Men det kanske är nästa års kalender??

 Det var intressant att prata om utställningen i samtalsformen "Sokratiska samtal"  framförallt för att man görs medveten om HUR man pratar i grupp eller HUR man själv agerar i en grupp. Vi var mycket väluppfostrade och höll vårat gruppmål, nämligen att inte avbryta varandra och ju fler åsikter som kom fram runt utställningen ju mer nyanserad blev bilden av den. Det var kul att lyssna på allas åsikter om utställningen och det finns ju inget rätt eller fel bara olika uppfattningar.

Tips från Lärarnas Nyheter!

se artikel av Tarja , kul att läsa om det vi hörde i höstas!

länk kommer här: http://www.lararnasnyheter.se/forskolan/2008/10/07/viktigt-starka-visuell-kompetens

Nytt ÅR!

Nytt år och således en nystart - efter ett underbart jullov med mycket vila , konstsamtal med vänner, arbete i min egna ateljé, besök på Konstmuséet och Frida Kahlos utställning. HAr läst Oskar Öquists bok :"Tyst erfarenhet" och njuter av den kärnfulla texten: "När vi var barn bestod världen av mysterier och små underverk. Undren kom till oss därför att världen inte var färdig, därför att den ännu inte hade fått vuxenvärldens skarpa konturer."
Jag tänker på detta speciellt då jag träffar mitt lilla barnbarn som upptäcker världen genom sina sinnen, han suger på fingrarna , han känner svalkan av min andedräkt då jag blåser på honom, han njuter av vattnet då han badar och blir helt lugn, han lyssnar uppmärksamt då man sjunger och pratar för honom. Han är bara 5 månader och vaknar till liv! Men så mycket kompetens de riktigt små barnen samlar på sig i det tysta....
Ett annat ställe där jag utforskar mina egna sinnen är i min egna ateljé där jag varit en hel del nu på jullovet och nu kommer snart  en utställning med vernissage den 21 januari - så det har verkligen hänt en del på lovet! Har provat vattenlöslig oljefärg och är helt såld på den!Den är krämig och flödig och man kan lätt "gifta" ihop färger och nyanser till glimrande ytor!

Städade ur ateljén på jobbet före jul och slängde 7 sopsäckar med gammalt skräp, ( !!!  ) känner att jag vill börja om från noll i mitt arbete, har sorterat och sorterat, nu skall här bli mer ordning och reda!
Tänker såhär med barnen:

1. börja terminen med att prata om färger, samla deras tankar på en tankekarta
2. vad verkar barnens intresse mynna ut i för tema - tänk brett och stort! tillsammans med barnen och med annan pedagog
3. vad skall vi samla in för saker till temat? samtal med barnen
4. vilka material skall vi använda? kolla med materialtillgång och be barnen fundera
5. kan vi använda fler estetiska uttryckssätt i processen? prata med kolleger
6. jobb i ateljén
7. dokumentation
8. gemensam reflektion

Och nedan en av mina målningar som kanske kommer med på min utställning....